gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

En skola i kaos?

Lämna en kommentar

Elever
Det går säkert att plocka fram exempel på helt hopplösa lektioner på många olika håll. Det måste vara oerhört tungt och svårt att vara lärare om man inte lyckas få det tyst i klassen.

Kan berätta om egna erfarenheter från 70-80-talen – fungerade då som obehörig lärare på låg- och mellanstadiet. För det mesta gick det bra. Det förekom också s.k. ”timmar till förfogande” och sådana lektioner hade jag på högstadiet i olika skolor. Temat för mina lektioner var, p.g.a. tidigare egna erfarenheter, ”Svår sjukdom, kris och döende”.

En gång i Trelleborg fick jag en klass med s.k. Y-2or. Jag tror eleverna var något äldre än de som gick i nian i grundskolan.

In i klassen brakade femton killar i läderjackor med diverse skramlande metallgrejer, stilettklackar – två av eleverna hade rånarluvor över huvudet.

Jag blev som förlamad. Dessa timmar till förfogande bestod alltid av dubbellektioner, alltså en och en halv timme. Det blev ett totalt misslyckande. Bedrövad åkte jag hem och satt på bussen och grubblade.

Nästa dag skrev jag ett brev till klassföreståndaren och bifogade också ett brev till pojkarna. Om klassföreståndaren tyckte det var lämpligt kunde hon läsa upp det brevet för killarna.

Jag började mitt brev till eleverna med att tala om att de skrämde mig, att jag inte alls förstod dem. Att jag hade velat samtala med dem om kris och allvarlig sjukdom och död. Att jag undrade om de hade några egna erfarenheter.

Fick genast svar av läraren. Hon skrev att hon läst upp mitt brev för dem, och att ”något gick i dagen” hos dem. Att de hade bett henne skriva upp mina frågor på tavlan.

Några dagar senare fick jag femton brev, öppenhjärtliga, rörande, en del ganska barnsliga. ”Jag vill gifta mig och få två barn, de ska heta Anna och Johan.” De skrev om vad de hoppades på, vad de drömde om, hur de tänkte sig sina liv. Några berättade också om närstående som dött och om sorgen.

Vad lär man sig av det här? Att det är så förtvivlat svårt att hitta sina roller i livet.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s