gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Framtiden – det oskrivna bladet

8 kommentarer

Penna
Kanske är ovanstående titeln på någon bok, har ett vagt minne av det. Eller om det är ett kapitel i Sven-Eric Liedmans bok ”Livstid”. Tror det är han som funderar kring vad vi vet säkert och vad vi gör prognoser om. Prognoser som sällan stämmer.

Vi har biljetter till en resa, vi blir sjuka. Vi sätter in pengar på banken, men en tand lossnar, tanddoktorn kostar pengar.

Själv försöker jag ha kontroll genom min ”att-göra-lista”. Den håller nu och då, men ett tu tre kommer överraskningar. Trevliga och rysliga.

För nu länge sedan, 1946, hade vi planer. Det är så att både min man och jag kommer från Finland. Han hade fått ett stipendium för studier i Göteborg och jag hoppade av mina studier i Helsingfors. Vi skulle gifta oss.

Man fick inte vigas kyrkligt i Sverige om man kom från Finland. Jag införskaffade papper på pastorskansliet i Åbo och poängterade att det skulle bli borgerlig vigsel i Stockholm.

Den artonde september åkte mamma och jag över med båten från Åbo. På kajen i Stockholm stod fästmannen K med ett knippe lila astrar i näven.

Vi hade beställt ett dubbelrum till oss och ett enkelrum till mamma.
Jag gav lysningspappren till K. Om en halv timme var han tillbaka, vit i ansiktet och med malande käkar: ”Du kommer med fel papper— fffff—– de här är för kyrklig lysning.”

Ambassadören (med stiligt namn) vägrade viga oss.

På 1940-talet var det ännu inte lämpligt att bo tillsammans om man inte var gift. Så K gav sig ilsken iväg till enkelrummet och till dubbelrummet kom mamma.

Jag bara tjöt. Grät och grät. ”Men Gulle lilla”, sa mamma efter någon timme, ”vi måste göra något, vi går ut, kom”.

Vi hamnade på PUBs varuhus. Jag hade inget annat i mitt huvud än katastrofen.

Så – genom en glasmonter som var fylld med kristallskålar såg jag min konfirmationspräst! På en sekund hade jag rundat montern och hasplade ur mig för prästen, goddag, jag har blivit konfirmerad…Fick repetera. Han hade svårt att fatta.

”Ring borgmästaren i Åbo”, sa han, ”och fråga om det går att ordna”.
Borgmästaren!? Farbror Lullu, honom kände jag ju så bra. Hans bror var gift med min moster. Jag hade fått en osthyvel av honom till förlovningen.

Med raska steg tillbaka till hotellet, in till enkelrummet – jag ska ringa…Bra tyckte K, men nu skulle han ha luren. Jag stod bredvid. Han sa att ”VI ÄR I EN PREKÄR SITUATION” (det var första gången jag hörde det ordet).

Men farbror Lullu kunde inte ordna någon ny snabb lysning, det skulle ta tre veckor. Allt var hopplöst. Nya tårar. Dock hade prästen gett mig ett telefonnummer, han ville veta hur det hela löste sig.

Jag ringde prästen. Berättade hur det var. Han sa: Jag och min hustru är bjudna på middag i eftermiddag till goda vänner. Kom kl. 18 till den och den adressen (på Djurgården), jag skall viga er. Jag begår tjänstefel, men det skall väl klara sig. (Ja han blev sedermera biskop.)

Det var fantastiskt. Vi for iväg vi tre, jag hade de lila astrarna som brudbukett. Vi kom till en vacker villa med bord dukade för sådär trettio personer. Dörrarna var öppna ut mot en altan, solen lyste guldgul. Inne hade ett altare arrangerats och höljts av rosor. K och jag fick sitta som hedersgäster.

Jag minns inget annat från vigseln än att allt var vackert, att damerna torkade tårar och att prästen var underbar. Det hela var overkligt.

Och när vi kom tillbaka hotellet fick mamma flytta till enkelrummet…

Det är nästan svårt att tro på slumpen. Både prästen och vi var bara DENNA ENDA dag i Stockholm. NÅGRA SEKUNDER passerade vi glasmontern. Och de sekunderna, ja de ledde äktenskap.

Om inte undret hade hänt, hade antagligen mamma och jag åkt tillbaka till Åbo redan med kvällsbåten. Vi hade ont om valuta. På 40-talet var det massor med restriktioner, det krävdes t.o.m. pass mellan Finland och Sverige.

Och då hade vi troligen aldrig blivit ett par K och jag. Han hade tänkt att den kvinnan är det bäst passa sig för.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

8 tankar om “Framtiden – det oskrivna bladet

  1. Hej!
    Jag är också en finlandssvenska i förskingringen, bott i Sverige sedan 1967 så egentligen är jag väl mer svensk än finsk. Är 65 år och nybliven pensionär, inte riktigt funnit mig tillrätta med det nya livet ännu men det kommer väl! Skriver också på en blogg, ibland är det svårt att hitta ett ämne att skriva om, vill gärna ruska om lite men på ett snällt sätt. är du intresserad att följa min blogg så har du mailadressen.

    • Nu spökar det, hela tiden försvinner den här sidan, det är nu tredje försöket att kommentera dig.
      Svårt hitta på ämnen för bloggen? – det blir det säkert om ett tag, för mig är det ännu så nytt att somliga minnen ramlar över mig.

  2. Ja ibland är inte tekniken nådig, min bloggadress är wiikpils.blogspace.se

  3. Roligt att höra din historia! Det var också problem med valuta när danska idrottsutövare besökte Sverige efter krigslutet. Ha det bra, önskar Christina

  4. Åh Gammelmormorn vilken underbar historia, tänk hur allt föll på plats och astrarna hade fått 2 uppgifter.
    I de sammanhangen som jag ofta vistas tar vi upp ”hur träffade du din man” och hur/ var gifte ni er” hur var du klädd ” osv Vi är alla över 90 och har var sin historia. tack för Din!
    k.

  5. Åh vilken underbart fin historia! Jag fällde t.o.m. tårar!
    Jag ramlade in på din blogg för någon dag sen och tycker den är så härlig att läsa.
    Ha det fint gammelmormorn!

    Paulina

    • Du hamnade in på det jag berättade om vårt bröllop. Ja det var ju helt osannolikt det som hände den dagen. Är säker på att om inte det osannolika hade hänt, hade min dåvarande fästman lämnat mig helt och hållet.Mamma och jag hade fått ta en båt tillbaka till Åbo. Det var så oförlåtligt att jag inte frågat mera om lysningspappren i Åbo…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s