gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Minnen väcks till liv

2 kommentarer

Fotoalbum
Blev ombedd att leta fram ett foto och visste inte i vilket album det fanns. Plockade fram alla många och sen fastnade jag i stolen. Minnen.

Foton på mig själv som en liten rund boll mellan mamma och mormor. Vi är runda alla tre. Det sades visst på den tiden att en rund hustru var något att visa upp. Det skulle ge en bild av att man hade lyckats i livet.

Foton tagna på mina födelsedagar. Mamma ordnade alltid med något speciellt. T.ex. en butik. Jag stod bakom disken och sålde godis till kamraterna. De fick låtsaspengar och pekade på vad de ville köpa. Alla små flickor med rosetter i håret. Rosetter i större format än prinsessan Estelle har.

Bilder från skolan. Alla har baskrar på huvudet, dragna snett över ena örat. Tycker vi alltid ser frusna ut. Det var väl kallt på skolgården där bilderna togs.

Sen kommer bilder från konfirmationen. Svarta ylleklänningar hade man då. Minns inte om det var före kriget. Klänningen stack, som ylle gör, och det gjorde att man ryste.

Studentbilder 1943. Det var krig och vartannat år slapp abiturienterna alls skriva. De blev s.k. gratis studenter p.g.a. alla flyglarm då man satt i bombskydd. Men 1943 skrev vi. Minns hur mamma hade ordnat med varm dryck i termos och smörgås. Äkta kaffe fanns inte. Man kokade kaffe på cikoria och maskrosrötter. Jag känner knappt igen mig på bilderna. Minns inte hur jag kände det då heller.

Studentjubiléer blev det sen, 20-, 30-, 40-, ja ännu på 60-årsjubiléet var jag med. Då hade killarna, som alla nu var äldre män, mognat. Så tänkte jag. För männen var det känsligare om det inte ”lyckats” i livet. De som inte gjort någon karriär alls uteblev. Men som sjuttio- sjuttiofemåringar behövde de inte mera hävda sig. Den träffen var rolig.

Några bilder från bröllopet har jag inte. Kameror i fickan hade ingen på den tiden. Vi gick efteråt till en fotograf och ser ut som dagen efter. Molokna, men det var bara så konstigt att föreviga det hela långt efteråt.

På 50-talet kom barnen. Härliga bilder att titta på idag och att förundras över.

Bild på vårt första barnbarn sittande i en gunga jag virkat av segelgarn. Vi hängde upp den på, vad kan de ha kallats, smala stockar på vilka man hängde hålkakor man bakat. Minns min iver.

Det kom ett nytt ord ”sambor”. Ett nytt fenomen var det. Och helt nya personer kom in i ens liv. Barnens svärföräldrar m.m. Alla familjer har olika ”familjebudskap”, alltså varje familj har ju sina vanor, sina erfarenheter, sina åsikter. Det är roligt om det går att baka ihop dem med ens egna.

I en del av albumen finns foton från helt olika årtal huller om buller.

Bilder på svenska gäster i vår finska bastu. Sommarbilder med båtar och fiskefärder och stora gäddor. Flundror och torsk på den tiden i massa. Och kantareller hela hinkar. Helt otroligt.

Bilder från resa till Ryssland. Tolken vid gränsen till Ryssland kunde bara finska och ryska. Jag tyckte det var roligt att kunna tolka för resenärerna. Att för en gångs skull ha nytta av finskan. Bild från en invigning där man skulle ha hatt på sig. Den sydde jag själv av röd sammet. Lade in papp i tyget för att få en sorts brätte framtill. Märkte inte att pappen hade brutits så att brättet blev som en båtstäv. Belåtet ovetande ler jag på korten.

Ja det finns hur mycket minnen som helst. Husköp, barndop, fester, jubiléer. Glädje. Sorg också.

Det här blev som en oväntad resa. Hela känsloregistret aktiverades.

Detta att så oerhört många av alla som finns på bilderna, nu är borta. Två i den egna familjen. Goda vänner på sommarön, så många i vänkretsen i staden. Så många av brevvännerna. Och så många av släktingarna.

Livet är svindlande, förunderligt, gåtfullt, men nu måste jag upp ur stolen.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

2 tankar om “Minnen väcks till liv

  1. Vilken underbar blogg! väldigt trevligt att läsa dina inlägg. Du skriver så fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s