gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Svårt erkänna avundsjuka

4 kommentarer

AvundsjukaWikipedia

Avundsjuk är ingen, eller? Foto: Wikipedia.

På sjuttiotalet höll jag studiecirklar i olika ämnen. Kom att tänka på en grupp som bestod av tio något äldre damer.

På den tiden höll man ofta på med amatörpsykologi. Man valde t.ex. ut ett tema och kring det skulle deltagarna berätta om sig själva. Jag tyckte det var fasligt roligt.

Vad som är lämpligt att känna och tycka förändras hela tiden, skriver professor Karin Johannisson om i sina böcker.

”Avundsjuka”. Själv tyckte jag det var ett ämne där det fanns massor att säga. Massor att oja sig över och att skratta.

Men – neej. Ingen i den gruppen kändes vid att ha varit avundsjuk. Inte någonsin, nääääej.

Så fult var det alltså på 1970-talet. Kanske gäller det ännu?

Jag bjöd glatt på alla mina svagheter. Avundsjuk som liten på en kusin som fick en stor gunghäst. Avundsjuk på en annan kusin för hennes lockar. Avundsjuk på alla klasskamrater som fick dansa på skoldanserna. På den tiden stod flickorna vid en vägg och pojkarna vid en annan. Ack ja.

En annan gång skulle vi i studiecirkeln prata om vad vi var duktiga på och vad vi var dåliga på. Fördelar och nackdelar.

Alla damerna var snabba med att hitta sina svagheter. De sa:
Jag är hemskt slarvig, jag är hopplös, jag kan inte, jag klantar mig alltid.

Det ville aldrig ta slut på deras dåligheter.

Men, vad svårt det var att få dem att säga vad de var bra på. Inte på någonting hördes det.

”Nja, kanske lyckas jag ibland med mitt brödbak.”
”Ja jag sydde en gång en jacka som blev hyfsad, fast jag vet inte.”
Nej jag är inte, jag kan inte…. Inte nå’t kunde de.

En av damerna sa till slut: ”Jag tror faktiskt jag kör bil ganska bra.” Såna var vi.

Idag måste ju alla framhäva sig själva. Att söka ett jobb och säga att man inte kan nå’t, det går inte.

Men avunden kanske man inte vill kännas vid idag heller.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Svårt erkänna avundsjuka

  1. Jag har varit med om avundsjuka verkligen då jag 1992 vann en större summa pengar,då jag i efterhand skulle aldrig berättat detta på
    min arbetsplats.
    Mvh:Hallandskusten

    • Ja jag förstår dig. Avunden har nog lätt att blossa upp, jag tror den pyr under ytan mer eller mindre hos alla. Men den avtar med åldern. Det är inte bara dåligt at bli gammal.

  2. Håller med dig att avundsjukan minskar med åldern, funderade på vad jag är avundsjuk på just nu? Kom inte på något direkt i alla fall, men skrev däremot ett blogginlägg nyss om vad jag är tacksam över. wiikpils.blogspace.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s