gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Åldras i gemenskap?

4 kommentarer

Oldekollet
Läste om ett danskt seniorkollektiv, ”oldekollen”, där det samlats ”människor som längtar efter gemenskap och äventyr på äldre dagar”.

Man ser en bild med glada ansikten. Det är lätt att vara pigg när man bor i ett ”oldekolle”, säger de boende.

Börjar fundera. Skulle jag velat flytta till ett sådant boende t.ex. då jag fyllde åttio? Visst var jag ganska pigg då ännu.

Men att snurra runt med gamlingar man tussats ihop med? Att hela tiden försöka vara en som minsann inte lägger sordin på stämningen? En som är glad och ”pigg på äventyr”?

Vi är olika. Det är härligt för alla som hittar en tillvaro som passar dem. Som känner sig trygga och glada och lyckliga över att ha varandra.

Men själv har jag uppskattat så oerhört detta att vara solo, att få vara trött och ur led, utan att någon har synpunkter på det.

Ännu för ett år sedan ville jag gärna ha någon programpunkt varje dag och jämnåriga har för min del funnits att tillgå.

Men numera känns det skönt med en tom dag. En kravlös dag. Det låter väl inte så konstigt?

Och när jag träffar nära vänner – vad pratar vi då om? Om senaste nytt, men också om viktiga saker. Om det som angår oss alla.

Vad är det? Jo döden. Ja, jag menar det. Den nuddar våra tankar titt och tätt, vi slår bort den, men den kommer igen. Och ingen kommer undan.

Men usch så negativ jag är. Nej – jag tycker inte det.

När man kommit till ett stadium då man är ganska så trött. Då man tycker det är skönt att bara vara. Att sitta i en stol eller ligga på sin säng och blunda. Att låta tankarna vandra. Om man då har ro inom sig, om det inte värker eller sticker…utan man är trött på ett skönt vis – då finns inget underbarare än att just bara vara.

Förstod inte det för tio år sedan då en av mina vänner var i min nuvarande ålder. Tänkte att hon blir nog så glad om jag oombedd hälsar på. Idag tvivlar jag på det. Hon orkade inte spela glad då mera. Jag är säker på att jag störde.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Åldras i gemenskap?

  1. Det är värdefulla ord om en ålder som vi inte alls känner och som det finns så litet berättat om. Tack. Gisela

  2. Läste också artikeln, tyckte det verkade rätt trevligt, men med rätt sällskap förstås annars kan det bli riktigt jobbigt.
    Mamma är i din ålder blir 90 år i november och jag försöker säga till barn syskon och syskonbarn att vi måste dela upp vår vistelse i Finland att det blir för jobbigt för henne. Men har svårt att få gensvar från dom eftersom mamma inte säger nåt. Men jag själv och min man har valt att vara där när inga andra är där, tråkigt att inte träffa övriga men tycker att den hänsynen till mamma är viktigare och dessutom får hon sällskap längre, vintern är ändå evighetslång för henne.

    • Din mamma är halvt år äldre än jag. Hon klagar inte. Nej vi vill ju inte det, men nog kan vi informera ändå tycker jag. Rakt upp och ner, så barnen vet och inte behöver gräma sig efteråt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s