gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Finns det någon mening?

4 kommentarer

Rullator
Det går inte att koncentrera sig i allt surret. Försöker tänka att jag inte är en flykting i något nytt och främmande land. Att jag kan språket. Att jag borde känna mig som hemma. Men nej…

Som en följd av stamrörsrenoveringen har jag varit på ett s.k. Trygghetshotell några dagar. Stort och fint och rent och glänsande.

Det borde ju rimligen hjälpa en att koka över av tacksamhet, men inte hjälper det så mycket. Det äääär bökigt.

En annan värld, så utanför den vanliga. Boende gamlingar varav sådär 90 procent har rullatorer.

En del av dem behärskar rullatorkonsten till fullo. De svänger iväg med dem och lastar maten på sittplattan och tillbaka till sina platser och alla verkar de så ivriga. Sällskapssjuka.

Det är inte jag. Mest för att jag hör dåligt, men också för att jag efter att först ha bjudit till, märker att många av dem berättar exakt samma saker hela tiden. Dementa. Men till synes glada.

Tjugotalister är vi allihopa. Konstaterar igen att många kvinnor från den tiden är eftergivna, rädda att vara i vägen. Har inte stött på någon kaxig.

Men herrarna – vi hade en riktig tupp på sophögen vid vårt bord. Han styrde och ställde och om någon dam hade satt sig på den plats han brukar ha, körde han iväg dem. De lydde…

Det verkar som om så många av gamlorna har ett stort behov av att få berätta. De flesta av kvinnorna är ensamstående och har kanske ingen som orkar lyssna.

Hjälpte en av dem att stänga hennes fönster. Hon tackade ”så hemskt mycket ” och tog tag i min arm och sa:

”Vet du, min man har bedragit mig i sexton år. När jag fick veta det blev jag så förtvivlad att jag började äta stora chokladkakor. Det har fortsatt. Jag proppar i mig. Inte bra förstås.”

En annan berättade om tjuvar, som antagligen var en hallucination av något slag. De skulle ha besökt henne på hotellet på natten.

Och det här skall man försöka se som något naturligt. Att det är så många av oss åldras.

Nog undrar man och grubblar man – finns det någon mening?

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Finns det någon mening?

  1. Ja Gammelmormorn, så är det bara. Jag vet eftersom jag ”volontärar” på ett äldreboende.

    Du passar inte där, men Du vänjer Dig om Du nu måste vara där en tid. Ta det som en upplevelse! Tänk på att det är bättre än att dusch ute!
    K

    • Jaadå, jag är verkligen så tacksam för fina trygghetshotellet. Det är sen en annan sak att man inte helt lätt anpsassar sig, predikar för mig själv hela tiden hur fint det är.

  2. Hej, min mamma är 98 år, flyttade förra året till ett äldreboende här i närheten där jag bor. Hon har det så bra, trevlig personal, fin hemlagad mat, bra aktiviteter, trivsamt rum med egen uteplats. Och det allra bästa är att min mamma är klar i huvudet, skönt för henne och mig. Hon hade det inte bra när hon bodde i sin ensamma lägenhet, med hemtjänst. Livskvalitet har hon fått.

    Så visst finns det bra boende för äldre också. Önskar dig en fin vårhelg.
    Mvh:Hallandskusten.

    • Fantastiskt att så pass gamla får vara klara i huvudet och ha ett gott liv. På boendet som jag nu lämnat var de flesta ganska skraltiga, men de såg glada ut. Allt är relativt. Jag salig vara hemma igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s