gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Dramatik i vardagen

Lämna en kommentar

dramaten
Känns som att man lever farligt.

Ja det är ju komiskt – det stillsamma gammelgumslivet känns litet farligt…

Låg och läste, var utan mina hörapparater. Tyckte väl jag hörde något svagt ljud ett tag, men trodde det kom utifrån. De håller på med något, tänkte jag, det har väl med stamrören att göra.

Läste vidare. Fick hem åtta böcker från biblioteket i fredags. Läste genast Åsne Seierstads bok om Breivik, bitvis spännande, bitvis outhärdlig. Enorm research har hon gjort. En förfärlig människa är han.

Började idag på en bok av Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria. Den fångade mig. Den handlar om melankoli och pessimism.. ”Man skrattar preventivt, för att avvärja lidandet. Den som kan skratta åt en smärta eller en förlust är i grunden inte hotad av den”. Intressant. Något att tänka över.

Och så mitt i allt står det en medelålders man vid min säng och flinar. Trevligt flin, inte obehagligt. Jag har alltså inte hört att det ringt på dörren, att det kommit in några gubbar som jobbat i köket. Det blev till skratt nu, men det känns bra osäkert.

Så skulle jag ut och handla. Iväg med stav och rullkasse, hade inte en aning om att det blåste stormvindar. Det var verkligen mycket obehagligt. Höll på att ramla omkull gång på gång. Och det sista man vill vara med om är ju att ramla.

Skrek till en dam med bångstyrig hund – man fick skrika för att höras – och bad om att få hålla i henne. Hunden och jag ville helt olika saker.

Men hon höll i mig i alla fall så att jag kom fram till affären. Sen skulle jag ju hem också. Men den vindriktningen passade mig bättre och rullkassen var nu stabilare, då den var full och tung av varor.

Så har dagen blivit till ett riktigt ”äventyr”. Och vad jag är tacksam över att vara hemma helskinnad. Men vad litet vi gamlor tåler.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s