gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Min första städhjälp

2 kommentarer

Stadning
Minns inte när jag började ha städhjälp regelbundet, men minns den första unga kvinnan.

Jag var inte van att s.a.s. vara chef och Tatjana som hjälpen hette, hon var en karsk en. Då hon kom första gången ställde hon sig i dörröppningen till vardagsrummet och liksom tog in det.

”Jg rrrr brrra p blmmmmr”, sa hon (hon använde praktiskt taget inga vokaler) och så forsade hon in och började bära ut blomkrukorna till badrummet – de skulle ”dschs”.

Jag bara gapade. Blommorna mådde nog gott. Hade inte någonsin duschat dem överhuvudtaget.

Så for Tatjana runt som en tornado. Hon pratade med mig hela tiden. Jag hör uselt, men hon hade kraftfull röst och så konsonanterna som smattrade, så jag fattade faktiskt vad hon menade.

Hon godkände inte mina krukor, hon pekade och visade och det hela slutade med att jag köpte ny jord och nya krukor och några nya krukväxter.

Jag drog mig tillbaka till mitt sovrum, men hon ropade titt och tätt på mig och t.ex. undrade hon om jag trodde hon var för gammal för att skaffa barn. Hon hade träffat en man på nätet. ”Trrrrr d tt jg r fr gmmmml?”

Tre gånger var hon hos mig. Hade ändå lärt mig tycka om henne på något vis.
Men misstänker att andra inte varit lika tåliga. Såg henne aldrig mera.

Men egentligen var det inte städhjälp jag skulle avhandla idag, även om det var dagens flitiga sympatiska Sabina som nu fick mig att skriva.

Hon frågade nämligen hur gammal jag är. Åttionio svarade jag stolt och belåten.

”Jaså nittionio”, sa hon utan att baxna, ”jaa min mamma är nittiosex…”

Nej jag är bara åttionio sa jag och kände mig plötsligt ynklig.

Tog fram en spegel och zoomade in rynkor och märken och prickar.

Nja det är klart…en hel del nya bruna plättar och knottror. Men 99 år?

Ja inte vet jag. Får strunta i det. Vara tacksam över så mycket, så de’ så.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

2 tankar om “Min första städhjälp

  1. Härlig historia, ett är säkert du har väldig observationsförmåga och att sedan sätta det pränt på ett roligt och underhållande sätt är inte alla förunnat.
    Förresten om jag någon gång vinner på den där trisslotten jag köper ibland, då skall jag ge mig själv som present städhjäp inte för att jag behöver utan för att jag tycker städning är så urbota tråkigt, men jag vill ändå ha snyggt runt om mig. Hade jag tyckt så för tio år sen, absolut inte, ingen ska behöva ta hand om min skit hade jag resonerat då. Men man har ju rätt att ändra åsikt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s