gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Min vän Mia

Lämna en kommentar

Mia
Varje kväll tänker jag på alla kära bortgångna. Har dem som på rad, i en viss ordning. Jag tycker mycket om de stunderna.

Mia hette en mycket kär vän. Hon hade man och barn, men det är mest Mia jag har på näthinnan.

Hon var fem år äldre än jag. En urtjusig kvinna. Bruna glada ögon. Otroligt söt helt enkelt.

Och ALLTID glad. De som var avundsjuka på henne kallade henne för ”Toppen-Mia”. Hon besvarade nämligen alltid frågan ”Hur är det?” med ordet ”Toppen”. Nästan alltid var allting toppen.

Hon hade massvis med vänner, vilket kan betyda ytlighet och tror att hon som ung kanske var ganska ytlig. Vet inte. Vi var nog alla mer eller mindre ytliga. Hon var frisk, hon var söt. Hon hade en fin familj. Det var ju toppen.

Om hon skrev en rapport från en resa var den alltid fantastisk, men om det någon gång ändå störtregnade, så var det just sådant väder hon längtat efter. Då sköljde vindrutetorkarna i skön takt över rutan och inne i bilen lyssnade hon på fin musik ur bilradion.

Och Mia fick alla att skratta. Jag vet inte om hon var så extra rolig, det var istället hennes egen kluckande livsglädje som smittade. Tillsammans med henne skrattade vi ofta och roligt var det.

Hennes två bröder dog ganska unga, det borde ha berört henne mycket, men även då fick hon det till, att det var något vackert. Brödernas sista ord. Hon beskrev dem som vackra.

Den enda period Mia inte var så bra för mig, var då vår pojke Lennart var sjuk. Hon klarade inte av det. Hon sa att det ordnar sig. Att jag skulle försöka tänka på roliga saker…

Vi har alla försvarsmekanismer inför svårigheterna i livet. Men så heltäckande som för Mia har jag inte sett det hos någon annan.

Vi var nära vänner i sextio år. Hon dog 2007, åttiosju år gammal.

Med åren dök också andra kvaliteter upp hos henne. Hon hade civilkurage, hon var omtänksam och varm och hjälpsam. Hon var driftig. Hon var begåvad. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Hon sa ofta att hon såg mig som sin lilla syster.

Men hon vågade inte se de mörka sidorna i livet.

Fotnot. Mia hette i verkligheten något annat.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s