gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Livets svåra frågor

Lämna en kommentar

Moln
Existentiell ensamhet.

En grupp forskare i Skåne vill hitta sätt som hjälper äldre att bearbeta de stora, svåra frågorna som präglar livet den sista tiden.

Jaa, det låter som en välsignelse. Mats Johansson vid Lunds universitet, doktor i praktisk filosofi och verksam på avdelningen för medicinsk etik, vill forska om existentiell ensamhet.

”Människor i livets slutskede är kanske inte socialt ensamma, men jag tror alla känner sig utlämnade inför det som nalkas”, säger han.

En bok som berör de här frågorna på djupet är ”Livsglädjen och det Djupa Allvaret” av Peter Strang. Den handlar just om existentiell kris och välbefinnande.

Har haft vänner som fått komma till hospits och som fått avsluta sina liv så, som man skulle önska för alla.

I livets början och vid livets slut är vi som allra mest sårbara. Som små barn blir de flesta av oss väl omhändertagna. Vi får det vi behöver – mat och kärlek.

Det är en tid av förväntan och glädje. Föräldrar och mor- och farföräldrar ler emot oss.

Men när vi ska dö står vi inför något ingen av oss vet något om. Och ingen i hela världen kommer undan.

De som är närvarande i rummet känner ofta stor osäkerhet och oro.

Om vi ändå alla hade varit snälla mot varandra medan vi fanns här…

Har inte själv varit sådan jag önskat, vid de dödsbäddar jag suttit.

Vi äldre skulle behöva tala om de här frågorna mycket mera.

Läkaren och författaren Irvin Yalom säger: ”Ingen kan ta bort en annan persons existentiella ensamhet, men kärlek gör den möjlig att uthärda.”

Alla har inte någon älskande anhörig överhuvudtaget. Men personal, som äldre mogna undersköterskor, kan betyda oerhört mycket. Doktorerna och sjuksköterskorna har så många specifika uppdrag. De hinner inte stanna till.

Undersköterskorna – så upplevde jag det då vår pojke dog – de fanns nära. Jag vet vad de betydde.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s