gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Om mänskligheten ändå kunde lära

Lämna en kommentar

Posttrauma
Många som varit ute i krig får stora svåra problem då de kommer hem efter tjänstgöringen. Posttraumatisk stress plågar dem och en del får leva med det hela livet.

De som deltog i Vietnamkriget t.ex. har haft stora svårigheter att återfinna balansen i livet.

Även många av dem som deltagit i uppdrag i Irak får ofta symtom, som inte är lätta att komma till rätta med.

Läste om Läkare utan gränser, som möter de mest oerhörda fasor. De arbetar under primitiva förhållanden och försöker rädda livet på svårt skadade personer.

Som humanitär aktör räcker de inte alltid till. Patienter och lokalanställda dör inför ögonen på dem.

MEN det verkar som om deras intention, att alltid HJÄLPA och LINDRA, ger dem styrka.

Att de skulle ha drabbats av posttraumatisk stress har jag inte hört talas om.

Är det så att goda insatser ger kraft, även under mycket svåra omständigheter?

Att inte se fiender i dem man möter, utan behövande medmänniskor?

Och tänk om mänskligheten då ändå kunde lära sig detta.

Illustration: Krigets fasor av Francisco Goya (1746-1828).

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s