gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Kvinnor nu och då, del 2

2 kommentarer

Del2
Åkte till apoteket efter pillerburkar och fick vänta på tur. Medans satt jag och filosoferade.

Vad kan det bero på att jag låtit mig bli störd av de i mina ögon ännu unga, framgångsrika, kvinnornas berättelser om sina liv i boken ”Kerstin Thorvall BookClub”?

Letar efter svar på frågan.

Kanske har det att göra med att jag hela livet hållit tillbaka något, som jag HETT önskade mig. Nämligen att få stå på scenen. Att bli skådespelare.

Jag har predikat att jag är lyckligt lottad ändå, och måste vara urtacksam. Priviligierad med mera, med mera.

MEN de gånger jag fått stå på en scen – då har jag fyllts med FLOW. VARIT SALIG.

Jag fick på 1970-talet en stor roll i Garcia Lorcas pjäs ”Bernardas hus” på Studioteatern i Malmö. Fina recensioner t.o.m. i DN. Oh ja.

Tror inte jag skulle varit stark nog att ha skådespeleri som yrke. Anlag för svimning och en del annat. Så jag får egentligen vara tacksam över att jag slapp misslyckas i det då.

Och så kanske det är för oss alla. Att vi ville något, hoppades på något, men allt kan man inte få. Livet en svår konst. Mycket måste vi acceptera.

Inte trodde jag, att jag nu som urgamling, skulle låta sånt här komma upp till ytan och röra om i mig.

Kling, mitt nummer, iväg till kassan. Legitimationen, betalkortet, glasögonen, rabattkupongerna, receptlistan och staven…
Det känns som att snart klarar jag inte detta mera.

Och så kan jag undra – hur ser de här ovannämnda kvinnorna på sina liv när de är nittio år, om de får bli så gamla?

Vad mån tro de ångrar? Vad mån tro deras barnbarn tycker och anser?

Hur oerhört mycket annorlunda är världen på 2060-talet?

Skönt att slippa fundera över det. Och – jag är belåten.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

2 tankar om “Kvinnor nu och då, del 2

  1. Hej Gammelmormorn!
    Hur ofta är Du till Apoteket egentligen, det var ju inte längesedan Du var där tycks det mig, jag kanske har fel.

    Nåväl. Ja man kan undra hur dagens unga tänker när de är 90 år.

    Tänk att Du varit skådespelerska! Så härligt! Jag hade också drömmar, jag drömde om att någon gång få ta sånglektioner. Den drömmen gick också i uppfyllelse! Det sommarbodde en mycket duktig sångpedagog här i närheten, hon ”tog sig an mig” och ”utvecklade” min röst. Ibland slår drömmar in!

    Skönt att höra att Du är belåten det är det viktigaste.
    Önskar Dig en lugn påsk
    k

    • Hej igen. Tänk att det kan bli som att man fått en nygammal vän, gammal i dubbel bemärkelse. Apoteket? Tja en gång i månaden har det nu varit. Äter inte många giftiga piller, men många av en ogiftig sort som kroppen blivit renons på.

      Jaså du sjunger fint. Jag hade streck i sång i skolan, men i kör har jag sjungit, numera finns det ju allemanskörer.
      Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s