gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Tankar i påsk

Lämna en kommentar

Pask
Många helgdagar i ensamhet (skön ensamhet, klagar inte) får minnena att passera revy.

När jag var barn var långfredagen en lååång dag. Man fick inte gå ut och leka, man fick inte ringa på dörren till någon kamrat. Vi var inte kyrksamma, men vi helgade dagen.

Påskafton minns jag så väl med vispat ägg och ett mignonägg från Fazers varje år av mamma.

Att jag älskat vispat ägg är idag svårt att fatta. Många, många skedar socker i ett glas med två gulor och man vispade det hela tills det var kritvitt och pösigt och sockret inte mera knastrade, utan hade smultit och blivit lent och underbart.

Kanske idag helt bortlagt, nu då man kommit på att socker är ruskigt ohälsosamt.

Mignonägget såg ut att bestå av riktigt äggskal runt en kompakt massa ”mignonchoklad”. Det kostade fem finska mark på den tiden. Det säger inte så mycket idag, men vet att det var dyrt för mamma.

Sen var det väl påskäggsmålande som var roligt. Och memma, som man äter i Finland. En brun grötliknande dessert som förr såldes i rivor av björknäver. Riva är ett finlandssvenskt ord för ask. Numera förpackas memman i kartonger. Till den äter man socker och kaffegrädde.

Jag storgillar memma, men man kanske behöver vänja sig vid den.

I memman ingår vatten, malt, rågmjöl, salt och finhackade pomeransskal. Låter väl inte så delikat. Massan gräddas i många timmar. Det kan inte vara många som gett sig på att själva tillverka rätten under de senaste hundra åren. Den finns till påsk att köpa nu även i Sverige.

Vet inte om det är sant, men det har berättats om en dam som fick ett paket memma från Finland. Paketet var illa packat, på posten blev man fundersam.

Mottagaren hette Varma Koskitar, det kan man heta på finska. Men tullen uttalade det ju på svenska och vad skulle de tro??

Sen firade vi många påskar på Hallandsåsen hos vänner vi fått genom barnen. Vi hade alltid några laxrätter med oss och vännerna bjöd på sina favoriter. Ljusa minnen från de flesta åren.

Och sen blev det många påskar i rad tillsammans med vännerna Gurli och PG. De kom varje år till oss i Malmö.

Det var festligt. Roligt. Minns ivern. Förberedelserna då man prickade av sina listor och hade nya recept på gång. Det fick vara hur jobbigt som helst. Man orkade. Man ville. Man kunde. Man pratade, skrattade. Ja Gurli och jag skrattade skalor.

Allt framstår i soligt ljus idag.

Men numera är jag den enda, utöver barnen, som är kvar och kan minnas.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s