gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Liten och lillgammal

4 kommentarer

Dorrit10ar
Tankarna vandrar fram och tillbaka längs med hela livet. Antar att det mer eller mindre är så för alla gamlingar.

I ena sekunden ser jag mig framför mig, som liten, springande undan mamma. Det var febertermometern, tempen mättes på den tiden i stjärten. Det var hemskt, tyckte jag. Det var också de stickiga yllestrumporna.
Ser mamma för mig.

Det känns som så starka minnen, ändå sägs det ju att det vi minns, inte alls behöver stämma med verkligheten. Vet i alla fall säkert att jag ramlade och slog hål i pannan.

Ett barnkalas minns jag, då jag blev så sur över att en av flickorna tog en bakelse som jag bespetsat mig på, att jag kröp under bordet. Ett tag försökte mamman locka mig tillbaka, men jag låg kvar och snart var jag väl helt bortglömd. Och bitter. Tror jag.

Skolminnen – att jag blev omkullputtad första dagen i första klass. Då var jag sex år. Visst tycker jag att jag exakt minns den stunden. Den gick inte att begripa. Jag som kom från en tillvaro med mamma, mormor och idel snälla tanter. Litet lillgammal och stollig. På bilden är jag 10 år.

Att jag var teaterapa under alla skolåren. Hade rollen som Herodes i ett julspel som sändes i Åboradion. Vi hade inte radio då ännu, men mamma och mormor gick till min moster för att lyssna. Mosterfamiljen var inte hemma, men hade förklarat på vilken radioknapp man skulle trycka.

Vild av iver skyndade jag iväg till dem efter programmet, för att få höra hur bra jag varit…Men mamma hade inte hittat rätta knappen…

Under vinterkriget var vi evakuerade en bit utanför staden. När det blev alarm och brandbomber, minns jag att vi ilade ut ur huset. En antik fin petroleumlampa, som var inpackad i en trälåda, den slängde vi ut på backen. Jag har den idag hoplappad och med en inmonterad vanlig elektrisk glödlampa.

Under många somrar var jag flitig på en gård utanför Åbo. Helt arbetstokig. Från klockan sju på morgonen ute på åkern och gallra rovor, på lunchrasten kokade jag mesost, sen ut på åkern igen. På kvällen undervisade jag en av gårdens döttrar i geometri. Ändå minns jag också simning, kanotpaddling m.m.

Och man brände sig av solen massvis av gånger varje sommar. Man ville vara chokladbrun. Inte hörde man talas om malignt melanom på den tiden. Hur kan det komma sig?

Skoldanserna, där vi var tre, fyra stycken som inte fick dansa. Jo en kavaljer bjöd alltid upp. Honom kallade vi ”Trogna hunden”. Han var kort till växten och hade stora fötter. Dansant var han inte, inte jag heller. Trogna hunden blev sedermera bergsråd, vilket är en fin titel i Finland.

Studieåren i Helsingfors. Landet ännu i krig. Matbristen, skörbjuggen och bölderna och alla andra sjukdomssymtom som många av oss drabbades av.

Julfirandet hemma i Åbo där moster Ella kunde bjuda på matljuvligheter. Hennes man var tvålfabrikant och kunde byta tvål mot livsmedel. Under krig är svarta börsen ett normalt inslag.

Jag gror jag var lättlurad. Till exempel en karelsk flicka (karelare ansågs opålitliga) fick mig att göra en massa saker för henne, vilket min mamma inte tyckte om. Jag var som besatt av flickan. Paula hette hon.
Hon svek mig efter ett tag. Så att, rätt hade nog mamma.

Hur i all världen är vår hjärna funtad? Den kan hålla miljoners miljoner hörsel- och synminnen livslevande ett helt långt liv.

Och sen – om ett tag, är allting borta??

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Liten och lillgammal

  1. Visst är det härligt med minnen.
    Jag hade också stickiga strumpor men när mina göteborgsvänner tyckte att de, strumporna, var fina så stack det inte längre.

  2. Hej, gammelmormor. Minnena kommer o går genom livet, så är det.Jag badade ju på sommaren varje dag, men tror inte att jag brände mig speciellt mycket. Ändå har jag ganska ljus hy. Det här med Malignt melanom, tror att ozonskiktet är mycket tunnare numera, om det kan bero på det.Det utfärdas varningar varje sommar, och dessa solarier kan ju inte vara bra att lägga sig i och sola.

    Numera tar jag det försiktigare med solandet, när man var i tonåren kunde man ju ligga i solen många timmar.
    Önskar dig en fin helg.

    Mvh:Hallandskusten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s