gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Arvet efter faster Signe

2 kommentarer

FotoWikipedia
Brukar lägga en frottéhandduk ovanpå badrumsmattan, som jag är rädd om. Då den låg på plats fick jag syn på mina initialer som flicka, vackert broderade. DM.

Och så ramlade igen minnen över mig. Faster Signe. Det var hon som broderat.

Faster Signe. Minns inte hur gammal hon var när hon dog. Kanske var jag i tonåren då, och skänkte inte henne en tanke.

Om somrarna, då jag alltid bodde hos kusin Sirkka, kom hon på besök och hade med sig en rund metallburk med färggranna karameller som hette Montpensier.

Sirkka och jag satt och valde och bestämde vilken färg vi skulle ta.
”Ska vi ta en hallon?”
”Nej vi tar en citron”, sa Sirkka.
Inte var man bortskämd på den tiden.

Faster Signe stannade par veckor. Vi gjorde oss nog litet lustiga över henne. Hon hade tunt hår med en liten ynklig knut i nacken. På finska heter den nuttura. Tror att hon smått skelade. Blek var hon, minns henne som kritvit.

En gång reste hela Sirkka-familjen bort någonstans och jag, som alltid mådde illa i bil, fick stanna hemma med faster Signe.

Vi delade under den veckan sovrum. Jag fick inte höra på radio på kvällen. Jag fick inte göra nånting, tyckte jag.

Faster Signe föll varje kväll på knä framför sängen och bad tyst sin aftonbön. Hon sa ingenting till mig då. Hon hade vecklat ut hårknuten som låg som en liten råttsvans mot ryggen.

Faster Signe. Min pappas ensamma syster. Barnträdgårdslärarinna. Efter henne fick jag ärva en Singer symaskin. En trampmaskin av gamla modellen.

Hur hade hon det, Signe? Var hon en olycklig människa? Hade hon längtat efter man och barn? Var det någon som pratade med henne på det viset?

Det tror jag inte. Signe var djupt religiös. Om man har en fast tro, visst är det en stor hjälp. Kanske hon kände sig mycket behövd. Hon bad för oss alla. Kanske gjorde hon också något gott för andra?

Men så stor uppskattning tror jag inte den tidens ”gammelpigor” fick.

Först nu kommer en våg av varma känslor för faster Signe.

Foto: Wikipedia.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

2 tankar om “Arvet efter faster Signe

  1. Hej!
    en mycket fin o kärleksfull beskrivning tycker jag.
    Det är nog många av oss som har haft en gammal släkting” med tunt hår” som vi inte uppskattat tillfullo då tid var.
    k

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s