gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Inget att skratta åt

4 kommentarer

FonsterBlogg
Vad får man tillåta sig?

Satt och funderade över vad jag numera borde kunna tillåta mig. Unna mig.

Jag måste ju inte så mycket mer. Jag vill sköta mig själv så mycket som möjligt, men jag kan ju få slappa. Ge efter lite grand.

De flesta av oss kämpar allt vad vi orkar hela livet igenom. För att få mat på tallriken. En del kämpar med hälsan. En del kämpar p.g.a. höga ambitioner. Livet är inte lätt som en plätt för någon. Och förvisso oerhört orättvist.

Sådär höll jag på. Vad kan jag tillåta mig? Vad kan jag strunta i?

Att det ska vara så svårt att tillåta sig själv och att unna.

Och jag hann väl slappna av ganska bra efter ett tag, då det hördes ett PANG och jag flög upp ur sängen.

Ljudet kom från köket. Och…

Fönstret, som jag tydligen inte hade haft riktigt ordentligt stängt, för att jag lätt vill kunna få upp det igen om det blir en varm dag – nu hade båda rutorna blåst upp och knuffat tre krukväxter och en vattenfylld glaskanna i golvet…

Nu var det inte fråga om vad jag kunde tillåta mig. Nu var det vad jag MÅSTE.

En så’n händelse skulle framkallat ilska även i unga år, men nu var det rena katastrofen.

Över halva köksgolvet låg skärvor, jord, vatten, avbrutna grenar.

Kände, att mina krafter inte fanns där.

Men fram med sopborste, skyffel, hink, trasor, tidningar…Jag kan inte mera gå ner på knä. Jag satt på en pall och sopade, torkade, plockade, om och om. Jag mådde dåligt. Det tog över en timme.

Då kommer tanken. Tänk att få bo på ett hem. Få maten serverad. Inte behöva göra uppköp. Vara trygg med personal tillgänglig.

Skulle jag vilja det? Bättre än att vara hemma, bland alla sina älskade pryttlar?

Nej – om jag blev erbjuden, skulle jag nog, till vidare, tacka nej. Och erbjuden blir jag då inte. Det finns många äldre sjuka personer som behöver få platser.

Det stod i tidningen idag, att så många dör kort tid efter att de flyttat till ”ålderdomshemmet”. Det beror förstås på att de hinner bli så sjuka innan de får flytta.

Och jag har det sååå bra och jag vet om det.

Men det var nästan för mycket det här. Jag brukar kunna skratta efteråt åt mina dumheter. Men nu kände jag starkt att jag är dödlig.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Inget att skratta åt

  1. Oh Gammelmormor, jag känner med Dig, inget är så besvärligt som när det blir en massa vatten på golvet och dessutom jord och skärvor! Stackare! När jag skall ner på golvet måste jag se till att det finns något att ta stöd för när jag skall upp och helst ha telefonen inom räckhåll. tänk hur det kan bli.
    K

  2. Hej!
    Gun här, har precis återvänt till Sverige efter drygt 3 veckor i Finland i Dragsfjärd byn Långnäs på Kimitoön. Myvket jobb, en del hos mamma i hennes gamla hus och en hel del i stugan vi fått. vädret har varit miserabelt men arbete har hållit oss varma.
    Föreslog mamma lite försiktigt om hon inte kunde tänka sig att bo på Hanna hemmet som det heter vintertid och flytta tillbaka till huset på sommaren, men icke sa Nicke, ” så länge jag kan klara mig, vill jag bo här” sa hon med pondus. Vi syskon som alla bor i Sverige tycker att vintrarna i ensamhet, mörker och kyla gör henne lite misstämksam och ibland får hon hjärnspöken, dom försvinner på sommaren då det är människor hemma hela tiden. Men vi kan ju inte tvinga henne så vi får väl avvakta, men bekymmersamt är det.

    • Hej – ja jag har undrat och gissat att du var på semester. – Jodå jag vet vad Hannahemmet är, har varit där och hälsat på.
      Tuff mamma ni har, – tänk att hon vill bo ensam under mörka vintern. Man vill inte bli till bekymmer för sina barn, men hon ser det inte så. Jag har det bra med en son nära. Alla kämpar vi på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s