gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Naturens ordning

4 kommentarer

LjusBlogg
I programmet Allvarligt talat i P1, med författaren Lena Andersson, ställde en lyssnare följande fråga:

”Varför skall man sträva efter ett långt liv? Vill vi ha det? Ingen verkar ju tycka om ålderdomen. Varför ska vi leva länge?”

Lena Andersson svarade något i stil med att, ”vi kan inte omfatta begreppet att leva länge, bara längre”.

Det slår mig att vi säger inte heller om personer att de är gamla, utan vi säger äldre. Och äldre, äldre.

Vi komparerar för att det känns tryggare, för att ordet gammal är så sorgligt, fastän äldre ju är äldre än gammal.

Kan vi uppskatta ålderdomen? Ja till stor del beror det väl på hälsan. Om vi mår hyfsat bra, kan man, tycker jag, hitta nya och värdefulla kvaliteter.

Och om man har relationer. Det är säkert oerhört svårt för många helt ensamma. Tror jag skulle klara det dåligt.

Men för min del uppskattar jag att man, om man får bli gammal, får ett långt perspektiv bakåt. Man får syn på saker. Man blir medveten om hur man mognat.

Man försonas med det mesta som kanske varit snårigt förut.

Man kan i tanken gå tillbaka till bortgångna vänner och släktingar och först nu slås av tanken på, hur man själv betedde sig mot dem.

Tänk om det var så hon såg på mig, om det var så han uppfattade det? Man skulle vilja kunna tala om det. Kanske säga förlåt.

Lite grand känns det, som om man nu gör det.

Sina egna tankefel eller annat tveksamt, fattade man inte alls medan det pågick.

Så länge man tycker sig vara klar i knoppen och vet vad man tänker, så är det ännu roligt att leva och kommunicera.

Man kan disponera sid tid och ägna sig åt sina intressen – d.v.s. om kroppen lyder något sånär.

Sina barn vill man aldrig lämna, men med tiden känner man ändå att man inte passar in här mera. Och man vill inte bli till en belastning.

Den tekniska utvecklingen, nya livsmönster känns främmande. De av mina jämnåriga som inte kommit sig för med att lära sig ny teknik, de känner sig utanför. Man ska kolla saker på webben.

”Webb – vad är det för slag?”

”Någon längre tid kan vi inte överblicka”, sa Lena Andersson.

”Vi kanske inte vill leva länge, men längre. Litet till och litet till.”

”Inte länge, men längre.”

Vi är mer eller mindre rädda för döden?? Hellre gamla än döda. Det går inte att helt fatta det här med döden. Att den är på riktigt. Att det är naturens ordning.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Naturens ordning

  1. Ja det där var många tankar och funderingar. Kan inte säga jag har tänkt riktigt så här. Ännu. Men du är en klok kvinna, så jag kommer säkert fundera likadant som du så småningom.
    Ditt sätt att tänka leder till att leva här och nu, och lite till. Och så lite till ändå. Igen och igen. Klokt. Så borde vi alla tänka.

  2. Förstår att ju äldre man blir kommer också fler tankar och funderingar på tider som varit och på döden. Märkte på min mamma som är i din ålder att hon pratade väldigt mycket om tider som varit och konstigt nog om alla orättvisor som hon aldrig berört innan! Hon är ju uppväxt på en gård, enda flicka bland 5 bröder. En bror försvann i kriget, en bror fick överta gården, 2 bröder fick mark, den yngsta brodern fick ingenting då han trotsade morfar och sta, ck till Helsingfors och på egen hand utbildade sig till maskinchef och jobbade sedan på båtar som skeppade gods över hela världen. Mamma fick heller ingenting utan fick köpa loss marken hon fortfarande bor på, förstår nu att det här tydligen satt sina spår….

    • Jaa – så många orättvisor som de flesta äldre har erfarenhet av, särskilt på landet, där marken skulle delas. Just på såna områden har det väl blivit mycket bättre. Får man hoppas. Inte så enkelt det heller. Små gårdar har styckats i flera delar och inget bärkraftigt jordbruk finns kvar då. Men vi gamlor verkar vara ganska lika varandra på så vis att vi bearbetar det förgångna. Det känns viktigt och bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s