gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Vårt behov av beröring

4 kommentarer

Beroring
”Det är fruktansvärt att vi tar så lite på varandra.” Så löd en rubrik i Sydsvenskan nyligen.

Man intervjuade människor på stan. Hur ville de ha det?

”Den bästa beröringen är den man får oväntat.”

”Det är skönast att bli kliad på ryggen.”

”Om jag är nedstämd, behöver jag det.”

”Jag kan sakna den beröring jag fick i Brasilien.”

”Det är härligt, jag blir så lugn och avslappnad.”

En man mötte sin hustru vid tåget och ”blev alldeles lugn och avslappnad av den ömma hand han fick om sin nacke”.

Att taktil, mjuk massage är välgörande, det vittnar många om. Men alldeles entydigt enkelt är det inte.

Hade en god jämnårig vän som hade beröringsskräck. Så till den grad att hon inte uthärdade tanken på att bli gammal och vidrörd av personal, om hon skulle hamna på sjukhus.

För henne var tanken på att bli vidrörd av främmande händer så svår, att hon tog livet av sig.

Vet inte hur tidigt i livet hon hade utvecklat den här skräcken.

När vi var unga båda, var det ännu inte så vanligt som idag, att man ganska snabbt hälsar på varann genom att kramas. Man flyger om halsen på folk kanske litet väl hastigt.

Massage kan lindra oro och ångest, det vet man. Taktil beröring kan lindra smärta.

Men en beröring som är för intim kan kännas obehaglig. Om man märker det, är det bara att backa. Det kan vara ganska subtila tecken.

Nu som gamling, då man lever ensam, är det inte ofta man får avnjuta så värst mycket av varken taktila eller andra kontakter.

För en tid sedan anmodade min läkare mig att ha en blodtrycksmätare på mig i två dagar och tre nätter.

Hörde av vänner som varit med om det, att det var obehagligt. De blev så störda och det gjorde t.o.m. ont, sa de.

Men jag…jag njöt när apparaten satte igång och det knep till om min arm sådär en gång i timmen på natten.

Jag upplevde det i min sömndruckenhet som kramar. Jag tror jag smålog…

Vi får nu aldrig allt vi längtar efter i varje stund. Men visst har vi längtor.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Vårt behov av beröring

  1. Jag var hos min mamma (98 år) och hälsade på henne idag. Jag satt en stund och höll hennes händer i mina, tror inte att personalen hinner att sätta sig ner hos de äldre och hålla om dem. När jag sitter hos min mamma då tänker jag själv på så mycket kärlek, och kramar hon gav mig som barn. Nu är det ombytta roller.
    Mvh:Ingrid

    • Det är ju underbart att du kan sitta hos gamla mamma och ge henne detta. Har själv dåligt samvete betr min mamma, hon var 73 då hon dog och jag ännu alldeles för upptagen av mitt eget.

  2. Vilken trevlig blodtrycksmanschett. Ett av mina barnbarn och jag brukar killa varandra på ryggen. Det är behagligt.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s