gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Den snälle vapensamlaren

6 kommentarer

RevolverII
I mitt USA-album finns det ännu två olika fenomen jag vill berätta om. Nämligen två par som vi lärde känna. I det ena fallet blev vi vänner och umgicks ofta. I det andra fallet mötte jag paret bara en gång.

Dorothy, kallad Dottie, en 55-årig hemmafru, som kallade sig househould ingenieur. Klädd i ljusgröna eller skära crimplenedräkter. Crimplene var materialet på modet. Själv hade jag enkla, snygga Barbro Sörman-klänningar, men något beröm för dem fick jag inte.

Dottie och Ed hade en dotter och sex barnbarn. De var vänliga, omtänksamma, fantastiska på många vis. Med Dottie och Ed umgicks vi ofta.

Deras hem var obeskrivbart. Ed samlade på pistoler. Han hade 2000 exemplar upphängda på väggarna, ett stort rum bara för det ändamålet. Han hade kataloger som han stolt visade upp.

Vi gapade mer än lyssnade.

En gång sa vi nånting om att i Sverige fick man inte…men Ed skyndade sig att förklara. När vi fick brev från honom efter att ha återvänt till Sverige, så fanns på hans kuvert, förutom frimärke, också ett klistermärke med texten ”Let the people keep their arms”.

På toaletten hade de tapeter med pistolhölster som mönster.

De hade vågar, klockor, kommoder, dockor, handfat, kannor, glas, muggar, vaser, porslin, antikviteter, verktyg, allt på denna jord och allt detta i vardagsrum och matsal där vi vistades. Också i badrummen. Ett spelpiano med 200 spelrullar. Och plastblommor i stora byttor.

De fortsatte köpa prylar på auktioner och loppmarknader. Ofta när vi åkte bil med dem ville de av och titta och de hittade alltid nånting. Att Dottie kallade sig household ingenieur berodde kanske på allt detta.

Och denne Ed med alla pistoler och hölster var en mjuk sympatisk herre. Man får inte ihop det. Att HAN av alla var vapensamlare.

De hade en hund också och den kunde aldrig lämnas ensam hemma. Då tuggade den sönder prylarna. Hunden låg alltid i bilen medan vi var ute på våra luncher.

En natt hade Ed hört misstänkta ljud från nedre våningen och rusat upp i tron att det var en tjuv. Men han glömde ta med sig pistolen från nattduksbordet. Om tjuven försvann eller inte ens funnits där, vet jag inte.

Familjen hade också ett fritidshus i Poconobergen. Vi blev inbjudna dit till en weekend. På svenskt manér hade vi med oss förning. På finska heter det ”tuliaisia” och kan översättas till ankomstgåva.

Jag var ivrig att hitta på en fyndig sådan. Köpte en stor korg och fyllde den med idel svenska och finska varor. Brödsorter, ostsorter, korvar, sådant jag hittade i en affär i Philadelphia.

Vi överräckte korgen. De sa ingenting, ställde den i ett hörn. Vi övernattade. Till frukost bjöd de på söta pannkakor med lönnsirap och en riktig gräddtårta. DET var direkt plågsamt. Jag längtade efter vår korg, men den såg jag inte mera.

Vi var där i tre dagar, åkte runt och såg märkvärdig natur, Boulderfields, stora fält med ganska stora runda stenar m.m., har glömt namnen på allt. Imponerande och vidunderligt var det. Flugorna var större där. Ekorrarna var större. Träden var högre. Det var som en saga.

Kom mig inte för att påpeka att förningen skulle ätas upp. Placeras i kylskåp i alla fall. Förstod att för dem var det närmast oartigt, att vi hade mat med oss.

Vi hälsade på dottern med de sex barnen. En tjock, slarvig, glad kvinna och en hoper glada ungar. Med ett hus i skogen.

Och allt det här låter som att nu måtte jag väl ändå överdriva, det kan inte vara sant. Men det är det.

I nästa bloggtext om det andra paret.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

6 tankar om “Den snälle vapensamlaren

  1. Visst är det märkligt med amerikanernas oerhörda intresse för vapen! Trots alla tragiska händelser med skolskjutningar och liknande, är det inget snack om strängare lagar. Alla skall ha rätt att gå med en skarpladdad pistol i fickan. Men det är klart att det blivit vanligare här också i Malmö är det ju skottlossning var och varannan dag.

  2. Vill gärna promota min bloggande mor. I Hemmets Journal, nr 43 (utgivning 16/10 2014), finns en längre artikel om henne.

  3. Vilken spännande tid Du hade i USA kära Gammelmormor och så kan du berätta också , och se det roliga i allt.
    Tack för det !
    k

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s