gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

…och ur sockan trillade en handskriven lapp

3 kommentarer

KangorDorrit
Inte kunde jag drömma om, då jag släpade ner två pappkartonger från vinden, att innehållet i dem skulle komma att sysselsätta mig i flera veckor. Att det skulle väckas så många minnen. Och att allt kunde bli så levande.

Det är som att det är riktigt svårt bli sitt gammelmormors-jag igen. Det skulle finnas hur mycket som helst skriva om, men det blir upprepningar och too much, så det här får bli sista svängen.

För ännu dök ett minne upp av en dam, god vän med tidigare nämnda Dottie. Den här damen hette Naomi, något äldre än vi, med 76-årig make Jeff.

Naomi kysste mig så jag blev blöt om kinden. Hon är ”meticulous”, sa Dottie (skrupulöst noggrann, petig).

Jeff kom fram och ville berätta en rolig historia. Den löd:

Snälla gamla damer satt och stickade sockor till soldater ute kriget och de packade in dem och de sändes till någon front, var nu kriget pågick. En av soldaterna fick ett skavsår som störde honom så mycket att han var tvungen ta av sig kängorna.

Han stack in handen i sockan och fann där en hopskruttad papperslapp, han vecklade ut lappen och på den stod det ”God bless you”.

Jeff såg förväntansfull ut. Och nu skulle vi skratta. Länge.

Ett lyxhem hade de och det fick inte användas. Varken av maken eller av henne själv, sa Dottie. Vi gick husesyn. Alla skåpdörrar öppnades, minutiös ordning, massor med saker.

Tre badrum, jag vet inte om de hade jacuzzi, kunde inte det ordet ännu på den tiden. Fyrkantiga stora badkar med en inbyggd porslinsbänk. Ett var skärt, ett svart och ett i guld.

Österländsk stil. Gardiner och draperier så man höll på att storkna. Vad skulle de tyckt om de kommit hem till oss i Malmö?

Vi åt alltid ute och åkte sen till Linvilla Orchards och köpte var vår fruktpaj av något slag. Trodde Naomi i hemmet skulle servera kaffe, men det bjöds aldrig där på nånting. Kaffet fick man på krogen till maten, ofta tillsammans med en söt muffins. Ja det var nästan overkligt.

Vi åkte till ett Town House en gång, en fin restaurant sades det. Naomi kände ägaren som kom fram iklädd cowboyhatt med nejlikor instuckna i brättet. Han kysste Naomi och till mig sa han att det var så nice att jag var där.

Det råkade vara ”Secretary’s Day” och många chefer tog ut sina sekreterare denna dag. Vi fick vänta i tjugo minuter innan ett bord blev ledigt.

Krogen var till trängsel fylld med gamla saker. Gamla tandläkarstolar, gamla barberarstolar, pottor, kannor, symaskiner, betsel, seldon. You name it.

Jag fick onekligen en speciell bild av livet i USA. Jag mötte inga fattiga, utan bara välsituerade människor.

Nog var det skönt, minns jag, att komma hem efter allt detta. Till det för oss normala.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

3 tankar om “…och ur sockan trillade en handskriven lapp

  1. Förstår att du fick en lite egendomlig och säkert förvriden bild av Amerika, dreamland din bild har säkert nyanserats med tiden!
    En helt annan sak, min mamma fyller 90 år i november och en av mina tre systrar tycker vi skall ge henne en katt! Själv är jag helt emot det, tycker att hon har nog med sig själv och huset och dessutom tycker jag att man inte skall överraska så med ett djur, man bör helt enkelt fråga henne vad hon tycker. Intressant att veta vad du som är i samma ålder skulle tycka om den överraskningen?

    • Tack – jaa en katt, själv skulle jag inte bli glad över en, då jag är mycket mera en hundmänniska. Skulle ha en hund om man kunde hantera den lika lätt som en katt, d.v.s. slippa gå ut med den. Visst kan det hända att er mamma skulle bli förtjust och förälskad i en. Men då måste man veta det säkert. Tycker jag. Har mailat till dig, men fått i alla fall ett i retur. Kan försöka igen.

    • Fick igen mitt mail i retur. MIn e-adress är:
      ‘dorrit@ownit.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s