gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Möte med invandrare

7 kommentarer

Komvux2.jpg
Så kom ett ryck igen. Får sådana nu och då. Såg en annons i vilken man sökte pratglada svenskar att samtala med invandrare på Komvux.

Pratglad, tänkte jag. Det är jag väl. Anmälde mitt intresse. Talade om min ålder, så de skulle få avgöra om de alls ville ha mig.

Den 4 december kl. 10.00 skulle jag vara på plats. En gatuadress där jag nog aldrig varit.

Färdtjänst. Vågade inte beställa för tidigt, för ibland kommer man fram före man ska vara på plats. Ville inte riskera att bli stående på gatan och vänta.

Bilen kom. Vi körde lång väg till en annan adress. Där väntade en dam med rullator och med sig hade hon sin man. Han skulle inte med, men kunde inte slita sig från frugan sin. Han ville pussa henne upprepade gånger och famlade efter hennes mun.

Det var ju fasligt rart. Rörande. Litet komiskt också. Och det tog tid. Jag var irriterad.

In med rullatorn i bakluckan och tanten i bilen och så körde vi långa vägar åt helt fel håll, sett ur min synvinkel.

Ut med tanten och iväg till ytterligare en olämplig adress. Där steg en man in och så bar det iväg åt mitt håll.

Sms:ade till Komvux att jag nog var på väg. Vid det laget rejält stressad.

Kom så fram tjugo minuter för sent. Blev visad till en stor sal där det satt endast fyra personer. En svensk konversatör, som vi kallas, och en irakier, en iranska och en turkiska.

Hopplös akustik. Att jag alltid glömmer detta, att jag inte hör nå’t.

”Eleverna”, sa alla att de hörde mig mycket bra. Att de förstod allt jag sa. De ville prata, men…förlåt, vad sa du???

Den andre konversatören var mycket lågmäld. Trevande. Jag har själv svårt för tysta minuter.

Först frågade jag efter deras namn och familjer. Och vad som var svårast för dem när de kom till Sverige, förutom språket?

”Väääädret”, sa de, i kör nästan. De verkade alla så ivriga.

De hade sina blickar spänt riktade mot mig. Men så mycket till samtal blev det tyvärr inte. Nästa gång skall jag ha med ett extra hörhjälpmedel, som man lägger på bordet.

Klockan 11 knackade det på dörren och en ilsken färdtjänstchaufför tittade in. Finns här någon…?

Jaa! Men? Redan nu…?

Så hade jag lyckats säga fel tid då jag beställde skjuts hemåt. Skulle hem kl. 11.45, men hade tydligen sagt kvart i elva.

Snabb sorti. Så genomtokigt. Vad allt är det som beror på min ålder?

Ja, ditfärden kunde lika väl ha gått perfekt. Ibland är det ingen annan som skall samåka.

Hörseln, jag den kan jag troligen avhjälpa lite grand med min extra apparat. Men hemfärden, den var bara mitt fel.

Trött på kuppen? Ja och nej. Hur det är, kan jag vara bottenlöst trött om jag inte måste någonting alls. Det är bra med stimulans. Men klart att jag inte har så mycket reservkrafter heller mera.

En gång i veckan skall jag vara med, fick jag veta nu. Men det är nog risk att jag vill mer än jag orkar.

Dock ivrig än så länge. Skall skriva olika frågor på papper, kan ta lämpliga sådana ur boken om praktisk filosofi. Dela ut pappren och så hoppas att vi kan föra ett samtal.

Eller vill jag nu igen mer än jag orkar??

Foto: Komvux. Personerna på bilden omnämns inte i texten.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

7 tankar om “Möte med invandrare

  1. Det är klart att Du orkar kära Gammelmormor, vilken bra ide´ Du har ju massvis som Du kan tala om.
    Men det där med färdtjänsten låter inte bra. Beställ den tidigare för det gör ju inte något om Du kommer för tidigt”, eleverna” är säkert där i god tid. Stoppa ner några saker i väskan som ni kan tala om.
    Du skall se att Du blir så pigg av denna uppgiften.
    k

  2. Du är banne mig unik! Att bara ta sig ut med allt det innebär är som dom unga skulle säga så coolt. Att det inte var optimalt första gången, vadå inte beror det på dig, jag tycker du är otrolig, så bara på det igen, kanske med bättre hjälpmedel, så du hör bättre.
    Du ska veta att du säkert gör skillnad i någons liv, även om du själv inte tycker det är så märkvärdigt………..

  3. Högaktar dig för ditt engagemang och att du ställer upp för andra. Vilken jättegod idé. Du orkar troligen mer än du tror då du blir stimulerad av ditt uppdrag. Är det samma ”elever” du träffar varje gång?

    • Tack, vet du det var premiäromgången för mig. Vet inte om det blir samma grupp nästa gång, nu på torsdag. Vore roligt om jag nu kan höra bättre nästa gång, om inte, är det ingen vits att fortsätta. Man måste ju kunna höra allt som sägs. Ack ja.

  4. Har du möjlighet att få tag på några exemplar av tidningen Metro innan avfärd nästa gång?
    Jag tänker att ni kan läsa tidningarna gemensamt och den vägen hitta samtalsämnen om fantasin tryter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s