gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Nya erfarenheter i livet

9 kommentarer

Rullstol
En jämnårig vän, Birgitta, bröt lårbenshalsen för par veckor sedan och har efter operation och sjukhusvistelse hamnat på ett korttidsboende i privat regi.

Stora vackra lokaler, många avdelningar. Fint och bra på alla vis. En mil utanför staden.

Hade beställt färdtjänst till halvtvå. Fick ta med mig en gemensam vän, Marianne.

Vi stod utanför min port i piskande regn och storm. Alexander hette stormen.

Ingen bil kom. Kvart i två försökte jag ringa med mobilen och kolla. Omöjligt höra vad det sades. Lång, lång väntan.

Man får inte gnälla över den service färdtjänsten ju är. Men bökigt är det ofta innan man kommer fram. Samåkande med andra, som skall åt många olika håll. Vi kom fram till Birgitta en timme senare än avtalat.

Och Birgitta då? En bred sjukhussäng förstås. Stort fint rum. Fåtöljer och bord. Vi bjöds på kaffe av vänlig personal.

Men hon var inte glad. Hon har ont. Hon får inte alls stiga upp själv. Hon måste ringa på personal för att komma till toaletten och…hon blir torkad i svansen av en vänlig ung Mustafa, eller av någon annan som arbetar där.

Att inte klara DET själv. Att acceptera det. Att trilla på näsan skrämmer mig ännu mera efter det här.

Men vännen Marianne som var med – f.d. sjuksköterska – hon tog det hela härligt sakligt, som man ska.

Det är ju så det är, sa hon. Vi blir beroende till slut. Det är inte så märkvärdigt. Det är bara att vänja sig. Att vara tacksam över att man får hjälp.

Så är det förstås. Man ska vara tacksam. Det krävs en hel del tankearbete innan man igen inser det.

Hela det här livet måste man lära sig nya grejer och på nytt och på nytt, fast man ofta tror att nu kan man nog allt…

Birgitta har humor och berättade roligt om det som hon inte tyckte var roligt. Hon var glad över att ha någon att berätta det för.

Och så letade vi fram allt som talade till Birgittas fördel: God vård. Snälla barn och barnbarn. Många vänner. Och i övrigt ganska frisk ännu.

Alla gamlingar har inte allt det här. Många är ensamma. Många känner sig enbart till besvär.

Vi åkte hemåt igen och snurrade runt i stadsdelar jag inte ens visste om, att fanns.

En erfarenhet rikare, sa Marianne belåtet. Hon har inte blivit med färdtjänst ännu.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

9 tankar om “Nya erfarenheter i livet

  1. Härligt att höra hur det kan bli. Själv har jag förhoppningsvis bara tio år till pension men man vet aldrig hur dom bestämmer i framtiden. Verkar lite rörigt i regeringen ungefär som på gymnasiet.

    • Tio år kvar till pension. Så ung du är i mina öron. Ja då kommer det att finnas många fler åldringar som skall få behandling och bot. Kanske robotar att få hjälp av. De sägs ju verkligen vara på gång. Men det brukar ordna sig.

  2. Hej!
    Du skriver så roligt om det svåra att jag sitter och ler över allt vi ska vara med om. Det bästa är att inte tänka för mycket på det utan leva på så gott det går Eller? Vi vill ju inte vara med om det….men vi slipper nog inte undan.
    Kram m

    • Tack – ja så är det, man kommer inte undan alla knöligheter om man får bli gammal. Det är nog härligt om man ha förmågan att skratta åt sig själv. Och mycket kan man anpassa sig till. Men bara sådär härligt är det inte att åldras, som man numera försöker intala alla. Att vi lever längre nu o.s.v.
      God Jul!

  3. Ja vilka äventyr som Uno skulle säga du är ute på. Är det inte så att färdtjänsten sköts från ett afrikanskt land, minns inte vilket? Hur i fridens namn kan det fungera? Läste en artikel för ett tag sen om en flicka som satt och tog emot beställningar, herregud, så svårt det måste vara hopplösa dialekter, folk som pratar otydligt och gatunamn som inte säger ett dyft för dom, dessutom våra å,ä,ö, dom bokstäverna har dom inte på sina tangentbord, det går förstås att ordna men ändå.
    Min pappa bröt lårbenshalsen -08 klarade operationen bra, men fick lunginflamation i efterförloppet och den klarade han inte, dog 88 år gammal. Så hoppas dom tar upp din väninna ofta så hon inte bara ligger det är inte alls bra.
    Undrar om jag inte hellre har en robot än en Mustafa som torkar mig i svansen som du säger…

    • Ja färdtjänsten sägs skötas från Senegal bl.a., men tror att min färdtjänst sköts lokalt, de verkar veta så mycket. Fattar inte alls att det kan fungera med personal i annat land, de måste vara språkgenier. Hörde att 2 000 sökte de jobben och att 50 fick dem. En flicka från Senegal var i Sverige och på TV ett tag. Ja, det är farligt för gamlingar just med risk för lunginflammation. Vi lever farligt vi gamlor.
      God Jul!

  4. Såg i lokaltidningen i morse att en man som är taxichaufför bl a för färdtjänsten. Han hade i uppdrag att köra sin egen mamma hem till bostaden. Hon kan gå korta sträckor utan rullstol, med kryckor. Strax innan entrén till huset halkar hon och sonen ser genast att benet pekar åt fel håll, ringer ambulansen 112.
    Efter en halvtimme ringer han igen och undrar vart ambulansen tagit vägen.
    Han får veta att det tar minst en timme till innan ambulansen kommer.
    Mamman ligger utanför sin bostad, flera minusgrader, såklart hon har ont. Men ambulansen prioriterar inte detta. ”Brutet lårben får vänta”
    Sonen lyckas släpa upp sin mamma i rullstolen, därefter få in henne i färdtjänsttaxin. Det är såklart kallt och smärtsamt att bara ligga där och vänta en timme.
    När mamman väl är inne i taxin ringer han igen för att stoppa ambulansen eftersom han redan själv lyckats få in henne i taxin och kör till sjukhuset.
    Han får veta att en gammal människa ligger på backen i kylan med smärtor av ett lårbensbrott, inte är högprioriterat!!!

    Hur långt ska den här borgerliga politiken få gå, där allt handlar om kronor och ören?
    Ska vård och omsorg alltså vara beroende av vilka anhöriga som finns, hur engagerade de är och hur stor deras plånbok är?

    Blir mörkrädd!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s