gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Amatörteater och mycket annat

4 kommentarer

Bernardas
Min man hade varit konsult i Lissabon, där det byggdes en ny skeppsdocka. Och jag fick följa med på invigningen och en massa festligheter.

På hotellet där vi bodde minns jag särskilt dessertvagnen. Man körde fram ett bord med flera hyllor och jag, som då ännu var helt galen i sötsaker, hade svårt att välja.

Vi hade under den veckan en privatchaufför. Manuel hette han. Han var med oss överallt. Manuel kysste mig på hand och kallade mig madame. Alltsammans kändes overkligt.

När vi kom hem igen, var vår son hemma på permission från lumpen. Jag förväntade mig nästan att bli kysst på hand av honom också.

Min man, han frågade mig ”va’ har du att bju’ på?” Ja, nog var vi hemma. Allt var som vanligt.

Så fick jag en dag erbjudande om en stor roll på en amatörteater. Rollen som Poncia i Bernardas hus. Underbart. Fast det tyckte inte min man. Förstår honom nog.

Hur som helst tackade jag ja. Det blev många repetitionskvällar. En härlig period. Vi hade efter några månader av repetitioner 46 föreställningar för utsålda hus. Blev recenserade t.o.m. i DN. Ja det var en fantastiskt rolig tid. (På bilden står jag trea från vänster.)

Alla dessa ungdomar. För mig var det då, i början av 70-talet, ännu ovant att umgås och bli god vän med homosexuella. Vad i fridens da’r har det flugit i henne, tror jag att bekantskapskretsen tänkte.

Efter det bar det iväg till Amerika. Om det har jag skrivit förut. Hem därifrån med en hel del nya kunskaper och erfarenheter. Allt kom till pass för alla mina olika föreläsningsuppdrag.

Under de här åren skrev en grannfru och jag också tillsammans en TV-pjäs. Ja vi skrev flera, men bara en köptes och sattes upp av SVT: ”Sånt händer inte”, tror jag den hette.

Min grannfru var skådespelerska. Hon fick en roll i pjäsen. Också jag fick en, som tidningsbud, med två, tre repliker.

Inför TV-inspelningen skulle vi iväg och prova kläder för rollerna. Du är bra som du är, fick jag veta…

Fina recensioner i några tidningar, utbuade i andra.

Jag hade skrivdille. Avsåg bl.a. att skriva en bok om präster. ”Är präster som vanliga människor?” skulle den heta. Passade på att intervjua en präst på varje ort där jag hade föreläsningsuppdrag.

Alla jag kontaktade ställde upp så villigt. Det var roligt och jag kände mig viktig.

Men det blev inte bra. Man petar inte ihop en seriös bok sådär vid sidan av. Det var mycket annat också, som jag började på, men inte fullföljde.

Hamnade med i några styrelser. Det är som att när ens namn blivit bekant, så behövs man i alla möjliga sammanhang.

Så en dag tog jag också mod till mig och blev obehörig lärare. Hann bara anmäla mig till det, så ringde man efter mig.

Fick alltid vara redo. Så sägs det vara idag också. Att vara beredd och tacka ja om någon ringer i ottan.

Hoppade runt på lågstadiet och mellanstadiet i en massa olika skolor. Ibland som speciallärare. Idag förstår jag inte att jag vågade. I en del klasser gick det bra, men i andra var ungarna sjövilda.

Det var även mycket annat som måste göras.

I stan var det trädgård och ständigt husfönster att måla.

I skärgården var det förutom målning och trädgård, ett ständigt fiskande. På den tiden fanns ännu friska fina gäddor, torsk och sik i Östersjön. Vi frossade i härliga färska varor.

Nu kan jag tänka, att hur orkade man? Minns inget om krämpor då ännu. Undrar om jag helt förstod hur härligt livet var. Man tog nog mycket för givet.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 thoughts on “Amatörteater och mycket annat

  1. Vad mycket olika saker du haft för dig, hur kom du på att du skulle spela teater? Hur mottogs det av mannen i huset?

    • Jaa du, har alltid velat spela teater, skulle velat bli skådis. Min man var rasande på mig. Att hans hustru skulle ränna på en fri teater, förstår att det var skarpt olämpligt. Man så glad att jag gjorde det. Blev nog förlåten med tiden.

  2. Oj, oj vad glad jag blir att du trotsade din käre man, det måste vi bara göra ibland, har inte behövt göra det med den här mannen, han vill att jag ska göra saker som jag definitivt inte behärskar, men vi lever ju i en helt annan tid idag…..

    • Ja det är så nya tider, såna saker kan knappt hända mer, som mkt mellan min man och mig. Glad att jag stod på mig några gånger sådär riktigt mkt. Det krävdes kraft faktiskt då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s