gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Åren mellan 60 och 70

4 kommentarer

DorritBlogg
Och så fyllde jag plötsligt sextio. Inga krämpor kände jag av då ännu, men…

Först föll jag pladask vid båtuppdragning i skärgården. Bröt högra armen. Jag föll så lätt, tyckte min man, så han trodde inte på min klagan.

”Lägg kallt omslag på” sa han, då vi kom upp till huset. En sjukvårdskunnig vän på ön menade att armen var bruten. ”Nej, jag såg hur hon föll”, sa maken.

Men vännen förklarade, att vi nog måste ta oss till sjukhuset på andra sidan fjärden. Neeej…

Det passade så illa. Det gick inte för sig alls. Vi skulle ju packa ihop huset och åka till Sverige efter två dagar.

Iväg med färja och taxi. In till en doktor. Röntgen. ”Din arm är bruten här och här”, sa doktorn och pekade på skärmen.

”Är den av!!??” utbrast jag, nästan lycklig.

Ut och visa mig för maken. ”Den är av, den är av, på två ställen!” Jag hade inte gnällt för ingenting. Fröjden varade inte så länge.

När jag äntligen kom ur gipset, tappade jag näthinnorna. Den ena på väg att lossna helt, den andra en god bit på den vägen.

Två operationer. Diverse problem. Natten då Olof Palme blev mördad låg jag på sjukhuset och lyssnade på radio. Trodde inte mina öron. Hade jag blivit tokig?

Mitt i den vevan blev jag sen erbjuden ett jobb som sekreterare på en psykoterapimottagning. Enögd tackade jag förtjust ja. Där trivdes jag sedan storartat.

De här åren var jag också ofta med barnbarnen. Och föreläsningsuppdragen fortsatte. En hel del i radio. Rikskonferenser. Måste ha minskat något på kalasfronten.

Vänner blev sjuka. Någon begravning. Själv blev jag knäinvalid. Låg alltid på knä då jag rensade i rabatterna. Det var dumt av mig. Gick flitigt på sjukgymnastik. Var rent manisk.

På landet gick en dörr i baklås. Jag låg tillfälligt i en gäststuga, då vi hade resande gäster i alla sängar. Skulle iväg hem tidigt på morgonen för att ha frukosten klar, då alla de många vaknade.

Fick inte upp dörren. Mobiler hade vi inte. Det blev stressiga morgontimmar, som är roliga efteråt. Fönstret i stugan var vänt bort från vägen och under fönstret gick en brant trappa ner till en källare. Det gick inte att hoppa.

Ja det var många turer och skrik och rop och fula ord som sades, innan jag var ute ur det huset.

På psykoterapimottagningen arbetade jag tills jag fyllde 70. Eller tills jag blev med dator. Ensam på mitt kontor, ingen att fråga.

Datorn var som ett spöke. Hade fått utbildning en dag, då jag råkade vara rejält sjuk, med feber. Minns då jag åkte hem från det hela och smålipade på bussen. En dator, som jag sen skulle komma att skaffa åt mig själv. Och nu nästan älskar…

Och när jag nu blickar tillbaka över hela långa livet, ser jag hur krokigt det är. Hur jag hoppat från tuva till tuva. Dock inte vad beträffar relationer. Där har jag varit trogen.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

4 tankar om “Åren mellan 60 och 70

  1. Hej,ja där är jag nu.Mellan 60-70 år.Har trillat och knäckt några revben ute på gräsmattan för några år sedan.Och det hoppas jag inte att jag gör igen.Så nu är man allt på sin vakt.Får ta det lilla lugna numera.
    Jag fick min dator av min sambo år 2008,tyckte först att jag behöver ingen var inte så intresserad.Men nu skulle jag nog inte kunna vara utan den.Jag har min blogg här på bloggplatsen.Däremot är jag inte intresserad av Facebook.
    Önskar dig en fin vecka.
    Mvh:Ingrid

    • Tack, ja i mina ögon är en mellan 60-70 år numera en ung person….. Så du ha en blogg, skall se om jag hittar den. Trots att jag haft dator länge nu, så är jag inte så hemma på att klicka rätt.
      Allt gott ö

  2. Ja vilka äventyr, hm, tänk att din man visste bättre än du, som påstod att armen minsann inte var bruten? Klart bökigt då man är på en ö men när olyckan är framme är det inget att fundera på. Fick själv ta en taxi till Åbo när sonen som precis fyllt 2 år blev ordentligt biten av en galen hund…

    • Tack! Det var ju värre med din tvååring. Men visst är det bökigt på en ö. Skulle vara nästan kusligt nu som gammal att ha långt till läkarhjälp. De blir gamla på Högsåra, de flesta. Lever sunda liv tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s