gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

På 54:e våningen

6 kommentarer

Torson
En lång rad 90-åringar stretade denna majdag fram mot ingången till Turning Torso i Malmö. Sveriges högsta bostadshus, för den som inte visste. 190 meter högt, 54 våningar. På promenadavstånd både från havet och stadskärnan.

HSB Malmö, som äger Torson, fyller 90 i år och det ville man fira genom att bjuda in oss 90-åringar på kaffekalas. Vi var drygt hundra. Flera hade dessutom en son eller dotter med sig. Min vän Birgitta (till vänster på bilden) kom med sitt barnbarn Lili.

De första sekunderna kändes det lite sorgligt. En lång skara av gamlingar med stavar och rullatorer. Någon rullstol. Hur orkade alla?

I huset finns flera snabba hissar. Vi behövde inte köa lång stund. Personal följde med oss och efter bara några sekunder var vi högst uppe, på 54:e våningen. Servicen i huset är f.ö. utöver det vanliga. Det finns vinkällare och motionsrum och alla möjliga utrymmen. Man kan få hjälp med barnvakt, hundpromenader m.m., tyckte jag man sa när vi hälsades välkomna.

Vi slog oss ner vid de vackert dukade borden. Ljudet var litet ovant i öronen. De flesta där hade, tror jag, liksom jag, hörapparater.

Det serverades kaffe och var vår stilig tårtbit. Av vit marzipan, så söt, så söt, att gamla smaklökar, i varje fall mina, hade litet svårt för att svälja.

Utsikten – ja i början var det så molnigt att man mest såg dimma. Det fanns en besökskikare och i den kunde man se svindlande långt, när solen kom fram. Ja för mig svindlade det.

Jag hamnade bredvid en dam som skulle fylla 90 i höst. Hon rörde sig elegant, helt utan stöd. Inga hörapparater. Hon berättade om golfspel och bridge, om bussturer och längre resor. Sådant man själv gjorde för 10–15 år sedan.

Hon hade elva syskon och var själv nummer sex i den stora skaran.

Ja, man borde aldrig jämföra sig med någon. Istället lära sig att vi alla är så olika på alla vis. Försöker tänka så, men vips är man där igen och grubblar. Oj vad hon orkar mycket. Vad hon verkar pigg. Borde inte jag också försöka. Möter man en krasslig, så känner man sig tuffare.

Det var ett uppskattat inslag i de flestas vardag, antar jag. Men inte tycker jag att åldrandet är enkelt.

Hur som helst var det intressant att få veta mer om Turning Torso. Malmös främsta landmärke nu när Kockumskranen är borta. Huskroppen vrider sig 90 grader på vägen upp. Den skall klara en krock med flygplan. När det blåser som mest vajar byggnaden rejält i sidled.

Skönt att ta hissen ner och få markkontakt igen.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

6 tankar om “På 54:e våningen

  1. Intressant Dorrit att höra om detta knepiga jippo och att så många kom. Kram Gisela

    • Ja det kändes sen plötsligt så viktigt att komma upp i Torson då nu inbjudan hade kommit. Hade varit roligt höra alla de andras känslor inför hur de upplevde det.

  2. Hej,har åkt förbi här åtskilliga ggr,när vi brukar köra över Öresundsbron.Så trevligt för dig att komma till Skåne.Snygg kvinna är du på fotot.Har också hört att detta höghus svajar en aning när det stormar.
    Mvh:Ingrid

  3. Där har jag och min exmake lyckats smita in en gång, för att vi var så nyfikna. Planerade att ta oss fram till hissen och åka upp, Förrän personal upptäckt oss och vi blev utkastade. Lite pinsamt kanske att vara i 45-årsåldern, olovandes tagit oss in, bli ertappade och utkastade!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s