gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Om att vara nöjd med livet

34 kommentarer

BloggDorrit
Träffade min vän Marianne en dag. Hon berättade att en granne till henne dött. ”Hon dog så nöjd”, sa Marianne.

Dog så nöjd? Ja, det borde varenda människa få göra, men så ser inte livet ut. Många dör för tidigt, många har svåra liv. Många lider. Flyr från sina hem. Blir rotlösa.

Vad är det som gör en nöjd? Inte enkelt att svara på det.

Jag tänker mig att alla som orkat kämpa sig igenom något, kan känna sig nöjda. Igenom svårigheter, igenom besvikelser. Att kämpa är väl egentligen vad livet går ut på.

Om man har det materiellt bra, borde man vara nöjd. Men det räcker inte. Att få allt serverat på gyllene fat, ger ingen salighet.

Nej, jag tror att alla svårigheter och motigheter man klarar av, det gör en nöjd. Och det gör att man mognar.

Som femtioåring trodde jag nog jag var mogen. Läste på den tiden psykologi vid universitetet i Lund. Vi studenter fick i uppdrag att teckna våra liv i form av någon figur i olika färger. De andra studenterna var unga. De målade komplicerade former och massor med olika färger och när de sen skulle beskriva sina alster, visade de upp ett myller av olika känslor, som de knappt kunde reda ut.

Själv målade jag en brun stor låda. Brunt är för mig en trygg färg. Som jorden. Jag kände mig stabil. Jag trodde jag var mogen. Men det var jag inte.

Som sextioåring funderade jag över den saken igen och kände mig litet klokare. Jag hade börjat fatta, att mognaden kommer inte så lätt för en människa som lever privilegierat. Det handlar hela tiden om kampen.

För inte så länge sen såg jag en TV-film av en Ville Haapasalo, en finsk man som bor i Moskva och talar ryska flytande. Han företog sig en färd till Ishavet och hälsade bl.a. på ett ryskt urfolk, Pomorerna. Han intervjuade gamla människor, som alla levde under fattiga och torftiga förhållanden. De fick skotta sand varje morgon för att komma ut genom dörren. Sand istället för snö.

”Är du nöjd?”, frågade Ville flera av dem. Ja, alla var de nöjda: ”Vi har fisk i vattnet och en del vilt och en liten trädgårdsplätt.” Mer än så ansåg de sig inte behöva.

Och jag – nu som nittioåring – är jag mogen, eller kanske övermogen?

Nej, minsann. Ännu märker jag att det finns saker att lära.

Skaffade boken ”Med TAO i tankarna”, en psykologisk visdomsvandring av Marta Cullberg Weston. Och märkte att det rann nya insikter IN i mig. Den boken är nog främst tänkt för människor mellan 20 och 60, som en hjälp att tackla sina liv. Jag har själv inte varit mottaglig förut. Visst har jag läst om mindfulness och annat i långa banor. Men först nu gick TAO-tankarna in. Förklara det, den som kan.

Taoismen är en av Kinas tre olika religioner. Den har stora likheter med buddhismen. Dess ursprungskälla är ”TAO Te Ching,” en bok som skrevs för 2.300 år sedan av Lao Tzu.

Det taoistiska idealet är ödmjukhet och att låta naturen ha sin gång. En behövlig eftertanke i vår kaotiska tid. Just nu känns det idealet riktigt bra.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

34 tankar om “Om att vara nöjd med livet

  1. Kära vännen, detta är just en av orsakerna till att jag tycker du fortfarande har så mycket att ge. I din ålder, du hanterar alla hinder som datastrul, skriver begåvade inlägg i din blogg och nu lär du dig nya saker genom att läsa ”Med TAO i tankarna”. Din slutsats är mycket god.
    Då det gäller färger är dessvärre inte brun min färg. För mig är brunt (bajsbrunt) de marscherande brunskjortorna under 1930-1945-talet. Grönt är det sprittande livet. Som trots allt elände växer upp i dålig jord, eller tom spränger asfalten. Gult är värme som sprids som energigivare åt allt som lever. Det röda är vår livsgnista som då och då tänder till, tänder brasa efter brasa för att få oss att ständigt arbeta för jämlikhet, rättvisa, jämställdhet och solidaritet!
    Kramis

  2. Älskar din blogg. Förtsätt skriva bästa du.👍. Kolla gärna in på min blogg. Den heter http://www.minlivblog.wordpress.com
    Den handlar mycket om min sorliga liv. Tror att du kommer tycka om det.

  3. Tack. Ja inte finns det många som trivs med brunt, du radar upp uschen. Men inuti är jag ändå tryggt brun, choklad, stabilitet. Fast inte är jag så stabil heller kanske??. Allt går att vända på ut och in. Har känt mig så snygg i bruna kläder förr. Har bruna ögon, brunt klädde mig trodde jag….
    Kram

  4. Jag är övertygad om att det inte är tänkt att livet ska vara en kamp, men vi gör det ofta till det. :-/

    • Du är övertygad. Det låter litet skönt. Men jag förstår det inte.Så komplicerat som livet är.

      • Jag hävdar att det alltid är vi som väljer hur vi förhåller oss till det som inträffar eller som vi råkar ut för. Det som sker, det sker, utan vare sig onda eller goda avsikter. Det är f ö grundtesen i såväl taoismen som buddhismen. 🙂

  5. Så glad att du skriver igen. ”Det är vår skyldighet att inge yngre generationer hopp!” sa min mans klasskompis. Det gör du! Genom att visa att man kan fortsätta att utvecklas hela livet. 🙂 O jobba på att lära känna sig själv…

    Jag skriver just om tankar kring en intressant dokumentär om hur ens självbild påverkas när man lämnar sitt yrke bakom sig (d v s pensioneras). De skulle bara veta hur mkt som kan finnas kvar. 😉

    • Det är precis det som är vår skyldighet, tycker också jag. Att ge hopp. Att hoppfullt glädja sig åt alla nya som kommer till världen. Att våga. För man har alltför lätt för att se mest bara faror och hemskheter, nu som gammal. Ack ja.

  6. Allt du skriver är så sant. Själv är jag 62, gått igenom en hel del trauman som gjort mig starkare och visare, personlig utveckling som det heter. Och vet du va? Du är fantastisk och dig ska jag blogga om så till vida att jag får för dig.
    En stor kram från mig till dig.
    http://www.steeperz.com
    http://www.facebook.com/ekpj53

    • Tack så mycket Eva-Kerstin. Klart du kan blogga m.m. om mig, har ju gett mig ut på plan s.a.s.
      Kram

    • Hej – gick in på din blogg och beställde din bok, men mailet gick inte fram??? Du ser nedanstående text.

      Reporting-MTA: dns;SNT004-MC3F30.hotmail.com
      Received-From-MTA: dns;mail70c50-2726.megamailservers.eu
      Arrival-Date: Wed, 22 Jul 2015 00:38:01 -0700

      Final-Recipient: rfc822;evakerstin@hotmail.com
      Action: failed
      Status: 5.5.0
      Diagnostic-Code: smtp;550 Requested action not taken: mailbox unavailable (-1389492669:4198:-2147467259)

      • Hej Egendomlig, bra att jag fick veta så att jag kan hitta vad som är fel. Med detta mail har du i alla fall mail adressen. Tack för beställningen. 🙂 Maila ditt namn och adress. Du betalar in 149:- + porto 42:- på konto i Swedbank 8214 9 913 669 948 6 (kanske ska du inte skriva clearing numret, du får testa) Så skickar jag boken till dig. MVH /e-k 0708824197 Date: Wed, 22 Jul 2015 07:52:07 +0000 To: evakerstin11@hotmail.com

      • Det gör det inte så vänta en stund Date: Wed, 22 Jul 2015 07:52:07 +0000 To: evakerstin11@hotmail.com

      • Kosingen för boken kommer snart. Bad en vän fixa det på din bank.

      • Hej du fantastiska häftiga kvinna 🙂 jag hoppas, nej har bestämt att jag går i dina spår.
        Nu fungerar e mail länken så nu är det bara att klicka där och skriva ditt namn och adress.

        Kram på dig.

  7. Att bli ödmjuk och låta tiden ha sin gång, va bra, tycker att det blir lättare och lättare faktiskt. Kanske en av fördelarna med att åldras. Håller med dig att nöjd känner man sig efter en kamp om det så är ett praktiskt projekt eller något som kräver tankekraft eller någon annan svårighet man lyckats ta sig igenom. Men känslan tror jag knappast lever sig kvar tills man ligger på sin dödsbädd, men visst vore det skönt..

    • Jaa du, den stunden vet ingen av oss något om, innan vi är där.På dödsbädden alltså.
      Vissa fördelar medför åldrandet, men det beror ju på hur behagligt det är. Om man får vara hyfsat frisk,
      slipper har mycket ont, inte är helt ensam och får ha huvudet någorlunda klart.

  8. Hej igen! Tack för ditt svar. Gå in på
    http://www.steeperz.com
    och titta. Jag har länkat till dig
    Önskar dig en härlig dag

  9. Hej! Så intressant att läsa om dina insikter, jag försöker utmana och lära mig själv så mycket om livet jag bara kan, varje dag. Ibland vill jag nästan stänga några kunskapsdörrar och önska att jag var naivare. Men när man väl har lär sig så går det inte att o-lära sig. Jag blir alldeles matt när du säger att du inte känner dig färdiglärd än, jag får väl hålla på hela livet ut jag med 🙂 kram

    • Nej, det går inte att göra sig o-lärd. Tycker det verkar som om de flesta lever med försvarsmekanismer hela livet. Att inte se, inte veta.
      Och visst får man göra det ganska ofta för att stå ut. Och vara glad. Det är därför det är så bra att mötas. Och samtala kring gåtorna….

  10. Stort tack för dina tankar med långt gången erfarenhet. Det tog tid men själv insåg jag för ett antal år sedan att lärdom kring livet aldrig tar slut – en ödmjukhet infinner sig.

      • God morgon till ännu en dag i vårt liv att ta Det hade varit roligt om du någon gång då och då gett en kommentar direkt på min blogg. Som du kanske sett att jag skrivit en självbiografi, ”Fröken Änka”, som kom ut i maj och vill gärna att den sprider sig, man köper den nämligen via min blogg
        Tack för att du skriver på din blogg, du är fantastisk Gammelmormor. Själv har jag bestämt att jag ska bli 92 år och gammelmormor, så det är så! Tron kan ju försätta berg, attraktionslagen med andra ord och den fungerar, jag vet.
        Kram på dig Gammelmormor

  11. Så glad för att jag hittade din blogg, har suttit och bläddrat tillbaka! Själv är jag 30 år och försöker verkligen öva på att bli en sådan som inte hela tiden tror att gräset är grönare på andra sidan, för jag är övertygad om att det är en stor nyckel till lycka, fast paradoxalt nog i kombination med ett visst mått av kompromisslöshet. Svårt att förklara. Jag vet inte varför jag tror det dock.

    • Trettio år – oj – så ung, som mina barnbarn. Ja tron på grönare gräs på andra sidan får en väl att sträva. Bara man inte är missnöjd hela livet.
      Själv fattar jag inte helt att jag sitter här får kontakt med okända personer i alla möjliga olika åldrar. Plötsligt önskar jag att jag vore 20 år yngre än jag är.

  12. Vad fint det var att läsa lite i din blogg. Det känns hoppfullt, på något vis. Det känns också skönt att tänka på att i ditt perspektiv så är jag alldeles ung, trots att jag snart fyller 32 och nog aldrig känt mig ung en sekund i mitt liv.
    Jag vill fråga dig så mycket. När har varit dina lyckligaste ögonblick i livet? Och vad är den största skillnaden i din själsliga mognad nu jämfört med när du var 30, 50, 70? Det är kanske privata frågor, förlåt. Jag frågar tills någon säger stopp, en kombination av yrkesskada och obotlig nyfikenhet.

    • Tack, skulle vara roligt sitt och prata med dig. Försöka svara på alla viktiga och omöjliga frågor. Kanske försöker jag mig på det per mail en dag. När du har läst den bloggtext jag planerar till nästa gång kommer du att inse hur himla gammal jag är…

  13. Det började med en länk från Bloggkommentatorerna och slutade med att jag nu suttit och läst och bläddrat nästan hela vägen till början av din blogg. Jag är väldigt glad över att ha hittat hit och få ta del av dina tankar och reflektioner, välgörande kontraster till mycket som utgör det ”vanliga” flödet, både på internet och i livet generellt. Med den stora ålderssegregationen Sverige har idag utan naturliga mötesplatser mellan generationer tror jag vi går miste om mycket, då känns det väldigt fint att genom din blogg tassa in på en virtuell mötesplats där olika generationer möts bland alla kommentarer.

    (Upptäckte att det blev en ovanligt lång kommentar, många tankar som väcktes till liv, fritt fram med ett hopp direkt till slutet!)

    Att mogna långsamt som privilegierad och kampens nödvändighet för att mogna du beskriver ovan slår an en välbekant ton i mig, jag tänker också på det som uddmor skrev ovan, att livet inte ska vara en kamp men att vi ofta gör det till det. Och då tänker jag på vad vi definierar som kamp och hur olika innebörden i ordet ”kamp” kan vara beroende på vem som uttalar det. En kamp för mig behöver inte nödvändigtvis innebära ett smärtfyllt kämpande utan rätt så ofta ett ”nu ska jag ta mig sjutton fixa det här”, bita ihop och låta kreativitet och svett flöda, där tillfredsställelsen över att (i bäst fall) hitta en lösning och komma ut visare på andra sidan väger upp den kampen. Många gånger har jag först hittat lösningen långt efter själva perioden av kamp, och blivit så förundrad över att jag inte kunde se att nyckeln fanns där framför mig hela tiden. Efterhandskonstruktion eller ej, men jag föreställer mig att själva kampen i sig var nödvändig för att sedan kunna se lösningen, och att summan av alla små och stora kamper bildar ett kartnät över vägar till lösningar. Det blir ett smärtfyllt kämpande om jag stretar emot, men om jag accepterar att just denna perioden är en kamp, blir även själva kampen om än inte lätt så i vart fall en del av ett flöde på ett annat sätt.

    Jag skulle gärna vilja höra mer om vad kamp innebär för dig, och om hur just du flätar ihop tanken om kamp som nödvändig för mognad med taosimens tanke om att låta naturen ha sin gång. Tror du att olika tidsperioder i livet har sina respektive kamper, eller finns det någon kamp som återkommer? Hur har ditt sätt att ta dig an dina kamper förändrats i takt med livet?

    • Tack för lång kommentar. Ja vet du jag blir så häpen över att ngn läser och svarar. nÄr jag klickat iväg ngt så glömmer jag i samma sekund vad det handlade om. Tankar som farit genom skallen. – Kamp, – sådan uppstår ju då vi alla tycker så olika i alla möjliga sammanhang, men vi ska komma överens och leva tillsammans. Ge efter lite grand,eller inte ge efter. Nej kamp behöver inte alls vara smärtfylld, utan lustfylld, det finns olika sorters.En del står inte ut med att ge med sig. Jag tänker att OK, du ser det så. Någon kamp har kostat på.
      Jag är nog en tålig sort som inte har så stort behov av att ha rätt alltid. Men framförallt ser jag med häpenhet på hur tiden verkar inom en.Man lär sig hela tiden något utan att fatta det och integrerar (kanske fel verb) nya synsätt och fattar saker. Precis som du skriver mot slutet av din kommentar.Sånt här vore roligt prata om i timmar. Nog förändras man så otroligt mkt under livet. Tycker det lönar sig att begrunda.Filosofera. Tänka. Man ser saker på nya vis. Såå mycket jag omvärderat vänner t.ex., som inte mera lever.Som att – jamen hon såg det kanske så.Då förstår jag.
      Den där TAOboken fick mig att lyckas med att meditera en minut i taget. En minut då och då. överraskande bra för min del. Har inte tålamod till lång seanser.Ja du ser, blir inte klar med min kommentar nu…….

  14. Kul att du blivit uppmärksammad (och bokmärkt) av Bloggkommentatorerna! 🙂
    Tänk vilken tur att du inte helt slutade skriva. Nu kan ju många fler läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s