gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Vill jag gärna prata om

6 kommentarer

Topplista
Det blir allt längre uppehåll mellan de små kalasen numera, oss gamla vänner emellan. Vi ses, säger vi i telefon. Ett antal veckor rinner iväg.

Större bjudningar saknar jag alls inte, från dem kom man ofta hem utan att ha något tänkvärt med sig.

Men när vi vanliga gamla vänner träffas, lyssnar vi på varann. Jag har ibland med mig en pratlista. Den kan fylla sin funktion. Vi har tagit del av samma nyheter, läst samma tidningar, men just då inte haft någon att diskutera det med. På kalaset minns man ofta ingenting av allt detta.

Om jag vore bjuden på kalas idag skulle pratlistan se ut så här:

• Hiroshima. Sjuttio år sedan bomben
• Ulf Danielssons bok ”Mörkret vid tidens ände”
• Sommarprataren Seinabo Sey om sin bakgrund och uppväxt
• Studio Ett i radions P1 om hur fickor blir behandlade i Bangladesh
• Amelia Adamo i ”Min sanning” på TV
• Henrik Ennarts bok ”Åldrandets gåta”

Blandad kompott. Sorgligt och grymt. Positivt och hoppfullt.

HIROSHIMA. En 84-årig man blev intervjuad. Han hade blivit svårt skadad när bomben föll år 1945. Hans mamma hade suttit med honom i famnen i timmar och dagar och hela tiden sjungit en vaggvisa. Om och om. Det här kom att betyda oerhört mycket för honom. Han fick ett munspel och har sedan dess varje år spelat vaggvisan på den aktuella dagen. Visst blir man gripen. En annan man var 8 år det året. Det mesta i hans omgivning krossades, men ett piano förblev helt och det används ännu idag.

”MÖRKRET VID TIDENS ÄNDE.” Boken handlar om mörk energi som är ett mysterium. Författaren Ulf Danielsson skriver att världen är oerhört mycket mer annorlunda än vi tror. Mörkret är den okända sidan av livet. Han betonar att de frågor vi ställer kommer vi troligtvis aldrig att få svar på. Dessutom kommer framtida generationer att ställa nya frågor. Ja det låter nu inte som kafferepsprat. Jag har inte läst boken ännu, och lär väl inte att begripa något i den heller. Men den intresserar mig mycket. Så länge vi inte vet allt, är det svårt att utesluta något. Kan det finnas en Gud?

SEINABO SEY. Sommarpratare och sångerska. Född i Stockholm år 1990. Gambiansk far och svensk mor. Hon var alldeles härlig att lyssna på. Hon har bott i Gambia ett antal år och sa sig älska det landet, men också Sverige. Hon berättade så levande om sin uppväxt. ”Afrikanska kvinnor har stor rumpa och stora bröst.” Hur hon redan som ganska liten drömde om att bli smal och hur hon kämpat på alla tusen vis för att bli accepterad och omtyckt. Hur begåvad hon är.

FLICKOR I BANGLADESH. En del ondska är så grym att den bara inte går att förstå. Studio Ett hade ett inslag från Bangladesh om hur hundratals flickor blir angripna med syra över ansiktet och kroppen, för att deras föräldrar inte har råd att betala hemgiften. Flickor där har ingen arvsrätt. Att människor kunnat bli så fruktansvärda. Det heter ju att ingen föds ond. Vad är det som frammanar ondskan?

AMELIA ADAMO. Alla vet vem hon är. I TV-programmet ”Min sanning” var hon tjusig att se på och välformulerad naturligtvis. Också oerhört öppen, nästan så man blev litet orolig. Hon talade om sina egna svagheter, erkände att hon vill behaga. Vet inte om hon också kan skratta åt sig själv. Hoppas det, det är det väl bara vi kvinnor som kan? Har i alla fall inte träffat på en självironisk karl.

”ÅLDRANDETS GÅTA.” Den här boken, av Henrik Ennart, har jag läst. Författaren berättar om en man, Gösta Englund, 100+, och beskriver honom som urtypen för dagens aktiva åldringar. Gösta Englund har aldrig varit sjuk och åkte på språkresor ännu vid 93.

I boken möter vi också Ruth Engström, 110 år, boende på Gärdet i Stockholm. Finklädd och med guldhalsband. Fram till hon var 102 år bodde hon själv i en tvåa på Östermalm. Då gick hon ännu i högklackat och var sminkad och lät tona håret. ”Hur känns det att vara äldst av alla?”, undrar författaren. ”Det känns inget speciellt” skrattar Ruth. ”Det är som vanligt.” Hon tillägger att hon önskade hon ”bara” var hundra. Då orkade hon så mycket mer.

Ja man blir helt matt. Ett litet antal personer blir riktigt gamla och många av dem sägs verkligen må bra. Det är naturligtvis härligt. De är bara att gratulera. Men jag beundrar inte de friska och starka. Jag beundrar de svaga, som kämpar.

Det bedrivs mycket forskning kring åldrandet och man har kommit en lång bit på väg.

”Hjärnan är extremt komplex. Den består av 100 miljarder neuroner och en triljard gliaceller som stöder neuronerna och samtidigt påverkar ungefär hundra triljarder synapser som kopplas samman med neuroner”, enligt forskaren David Gems i London. Obegripligt för en annan förstås. David Gems hävdar också att vi i framtiden kommer att få piller som förlänger livslängden med minst trettio till fyrtio år.

Men tänk om man inte lyckas förhindra Alzheimer före allt det här?

Usch neeeej. Det behöver jag inte sörja över.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

6 tankar om “Vill jag gärna prata om

  1. Kära vännen, du är en sann human. Koll på läget. Åsikter. Kunskap om så enormt mycket. Tack för att du delar med dig. Kram

  2. Jag kan varmt rekommendera boken ”Och människan skapade Gud” av Robert Wright! Han beskriver bakgrund och historik till våra religioners uppkomst allt sedan vår tid som jägare-samlare. Intressant och lärorikt. 🙂

    • Tack. Skall beställa boken. Det dröjer innan jag kan få den, min bibliotekarie som väljer böcker åt mig är på resa t o m september. Får sen igen hem böcker var fjärde vecka.

  3. Hej gammelmormor!
    Nu har jag läst inlägg efter inlägg den senaste timmen.
    Jag har ofta tänkt att pratlistor är något jag borde göra, har för mycket att säga om för mycket saker för att minnas allt när jag träffar min vän.
    Jag och min vän skriver sms till varandra med dokumentärer vi sett, artiklar vi läst, person vi upptäckt, nyheter som gör oss upprörda osv.

    Vi har båda två småbarn så vi har inte tiden eller orken att svara på 3-4 sms varje dag (ungefär så ofta vi skriver till varandra om saker vi grubblar och undrar över var dag)
    Imorse vaknade jag och såg ett nytt sms av min vän. Hon hade hittat din blogg och skrev ”Du måste läsa denna!”

    Så. Medan jag gav min son frukost i soffan, fästmannen låg och sov, passade jag på att läsa.

    Och nu sitter jag här och ler. Tänk att jag och min vän, födda senare 80-tal, sitter och känner gemenskap med gammelmormor!

    Idag kommer min vän hit. På dagens agenda på saker att prata om är din blogg. Ser fram emot det!

    Vill skicka en kram till dig, för kramar frigör endorfiner, och kanske det kan ge dig lite energi för en kort kort stund!

    • Tack så mycket ”karlssonabc”, bäst att skriva vem jag tackar, då jag sett att svaren ibland hoppar iväg åt fel håll.
      Tack för endorfin-kramen. Ja vi behöver alla möjliga sorters.Så roligt om unga kan leva sig in i hur det var en gång.
      Själv hade jag inte vett att fråga mamma eller mormor eller andra, hur de haft det, hur de såg på saker. Det är nu då man har tid till att tänka och fundera, som man inser hur dum man varit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s