gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Sista resan i livet

7 kommentarer

greklandsresan
Fastnade vid ett TV-program i SVT, ”Greklandsresan”. Inte kunde jag först tro att det skulle ge mig så enormt mycket.

Om jag varit i medelåldern hade jag tänkt, att vad ska gamla människor ut på långresor och göra? Och så hade jag stängt av TV:n.

Ännu för tio år sedan hade jag nog varit tveksam. Förvisso hade jag antagligen sett hela programmet men tyckt att de 80-90-åriga resenärerna var bra skruttiga. Som 80-åring var jag ju själv väldigt pigg ännu, trots diverse sjukdomar före millennieskiftet.

Nu följde jag med programmet i varje detalj, levde mig in i det och blev berörd.

Det började med att man såg gamlingar på ett äldreboende i Västervik. De hade tråkigt.

På äldreboendet arbetade en medelålders man, ursprungligen från Grekland. Han kallades Tackis, en verklig eldsjäl. Har svårt att föreställa mig att en svensk man i äldrevården, hur förträfflig han än var, skulle kunna prestera den glöden.

Denne Tackis tittade ut genom fönstret på snön och sa att han längtade till Medelhavet. Tänk om det gick att förverkliga den drömmen. Tänk om de boende gamlingarna kunde få sitta och äta vattenmelon på stranden. Dricka det grekiska vinet Retsina på balkongen. Leva livet. Och så började han smida planer.

Han talade med åldringarna och undrade vad de tyckte om en sån idé? Några sa att det låter ju härligt, men… ”Jag kan inte, jag har pacemaker och bensår.” ”Jag har stomi och KOL.” ”Jag har aldrig flugit.” ”Jag är inkontinent.” ”Jag orkar inte”. Det verkade helt omöjligt.

Tackis jobbade på. Han pratade mycket med var och en. Målade ut hur det kunde bli. De hade det trevligt tillsammans. Alla gillade Tackis. Småningom blev en del litet mera intresserade.

Att få se Medelhavet och göra allt det roliga. Nog var det väl bara drömmar?

Till slut sa 18 av de boende ja. Då började Tackis planera på allvar.

Det var inte måttligt hur mycket som skulle till. Extra rullatorer, extra rullstolar, duschstol, medikamenter. Papper av olika slag. Ett otroligt stort ansvar. Men Tackis lät sig inte hejdas.

Alla behövde de nya pass. De behövde solglasögon, baddräkter, solhattar. De var trötta. ”Det är sista chansen”, sa någon, ”det är så tårarna rinner.” ”Det pirrar i mig”, sa en annan.

Ju närmare resdagen, desto oroligare blev Tackis. Tänk om de blir sjuka? Om någon måste transporteras hem? Ja, nog fanns det att oroa sig för.

Gamlingarna fick betala sina egna resor, kommunen stod för personalens kostnader. Sammanlagt trettiofem personer gav sig iväg kl. 02.30 på natten med en stor buss till Arlanda. Bara en sån sak. De landade i Tessaloniki klockan 17.42 – efter femton timmars resa!

De fick lyftas och hasas ur flygplanet och väl framme på hotellet kunde de äntligen sjunka ner i sina sängar.

Senare, nere på stranden.

”Alla ska i vattnet”, förklarade Tackis. Plus 29 grader. Även gamlingen med amputerat ben skulle i, mannen med stomi och bensår, alla. En av gubbarna satt på grunt vatten och skrattade och plaskade med händerna som en liten unge.

De lades i tur och ordning på något underlag och bars ut i havet. Mannen med stomi och bensår blev ordentligt inlindad. De tjoade och ropade och plaskade och skrattade. ”Så härligt, tänk att det här är sant!” Ja det var rent otroligt.

Man såg att de njöt i solen. Vattenmelon smakade gott i den dallrande hettan. De fick åka till en liten ö för att titta på solnedgången. Ombord på färjan sjöng de ”Flickorna från Småland, sussilull och sussilo…” De var plötsligt som en grupp nästan unga. De hade roligt.

En av nätterna blev det jordbävning, 5.1 på Richterskalan. ”Jag känner mig liten”, sa en. ”Jag är rädd”, sa en annan. Det skakade våldsamt och några trodde de skulle dö. Men ingen värre olycka hände.

Sista kvällen grekisk afton, med speciell mat och sång och dans.

”Längtar ni hem?” Neeeej. ”Har ni haft roligt?” Jaaaa.

Det som berörde mig på djupet var inte alla händelser, utan gamlingarnas blickar när kameran zoomade in dem. Man såg hut tacksamma det var. Att få vara med om detta. Sista resan. Ett UNDER. Vänskapen, kärleken och omsorgen. Det som är bäst i livet. Vi hann med det.

Och så denne makalöse Tackis!

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

7 tankar om “Sista resan i livet

  1. Det där är definitivt ett program i min smak, hoppas jag hittar det på svt play, älskar dokumentärer just därför att dom är ett dokument av människors olika tillvaro, ofta helt vanliga människor och deras vardag.
    Vilken tur att det finns eldsjälar där ute, den här mannen gjorde något stort, dom som deltog kommer aldrig att glömma resan, inte hellerTackis…..

  2. Har precis tittat på den, den grep tag i mig också, var så gripande att se alla dom här personerna som var så skeptiska i början, med all rätt och sen få vara med och uppleva glädjen dom kände, också Tackis rädsla för vad som kunde inträffa förstod jag ända in i hjärtroten, han ville ju så väl och var säkert livrädd att inte dom skröpligaste skulle orka, desto roligare när allting gick vägen…..

  3. Såg det tv-programmet och det var rörande. Önskar att fler kunde få samma möjlighet

  4. Så underbart Dorrit att du berättar detta vackra och underbara om kärleken till andra människor till de svaga… Jag är hem sedan i natt efter en riktig mognadsomgång och träningsläger för utveckling och växande. Åtminstone för mej själv…. Ska berätta om allt när vi ses senare i veckan.  Det var förunderligt och härlig gt. Kram Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s