gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Ensamhet i eget bo

14 kommentarer

CamillaDahl
Väldigt många människor i Sverige bor och lever ensamma. De flesta är antagligen mycket nöjda med det. Det tyder ju på välstånd. Jag är fri, jag klarar mig själv. Jag har råd att ha ett eget hem.

Samtidigt säger man att ensamheten är plågsam. Längtan efter närhet. Att vara efterlängtad. Det vill vi väl också alla.

I min närhet finns ett äldreboende med restaurang. Såg i en annons att några av dem som bodde eller åt där efterlyste ”nya vänner”. De fick napp och man fick sen läsa om hur rysligt trevligt de hade det.

Mig skulle det inte passa alls. Att försöka ta in nya namn, ansikten och röster. Att pröva bli klok på vad det finns för gemensamma nämnare. Tänker mig att de som samlas där försöker spruta av livslust och glädje och vara såå trevliga.

En del skulle säkert behöva få träffa andra för att få gnälla. Få medlidande. Få tala om allt som gnager.

Men de stackarna passar inte in någonstans. Lite grand vill vi nog alla klaga ibland, men det får vara just lite grand det. Lärde mig av en klok god vän, att kalla det för ”saklig information”. Det kunde man få ge, men det ska förmedlas med saklig röst, som inte inväntar sig svar i form av några ojanden.

Det kan lätta på bördan. Man fick det sagt. Man mådde bra av att veta, att nu visste hen om det. Delad glädje och delad sorg är viktigt.

Man hör att gamla är så ensamma. Att det är synd om dem. Men själv tror jag det kan vara värre om man är ung. Att förespegla sig att alla andra har vänner omkring sig. Att alla andra är lyckliga. Skall man själv någonsin..?

Min erfarenhet nu är, att det är en lyx att få vara ensam. Inte ständigt, men långa stunder. Om man är skönt trött, rinner tiden iväg. Man slipper. Den får rinna.

Sen är det så härligt när barnen ringer. Kommer på besök. Eller man tar sig ut för att äta en lunch med gamla vänner.

Funderar över om jag haft riktigt tråkigt någon gång. Det var nog som ung, när barnen var sjuka och man satt fast. En väntan på att någon skulle komma hem. Hålla maten varm i ugnen (det var före mikrons tid). En ständig beredskap.

Men som pensionär, i mitt eget bo, har jag aldrig tråkigt.

Foto: Camilla Dahl.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

14 tankar om “Ensamhet i eget bo

  1. Låter helt underbart. Kram

  2. PS jag glömde säga att den där flaskan i träkruset har jag precis likadan. Visst var det flaskor man förr hade svagdricka i? Har haft en liknande bord också, men det försvann med mr X då jag städade bort honom, fniss!

  3. När jag läser ditt inlägg Dorrit,så tänker jag på intervjun med en av de  få svenskar som inte alls (4%)är ”mycket rädd eller litet rädd” (över 60%)för det här med flyktingströmmen. Han som inte alls var rädd hade ett främmandeklingandw namn,talade perfekt svenska och såg ”svensk”ut. Han sa: ” Nej jag är knte alls rädd. Jag är ju själv ett exempel på ly kad integration.” Så skönt att höra. Som du Dorrit som är tacksam för ensamheten, inte har lust med nya kontakter och njuter i din stol. Heja Dorrit. Skönt att du berättar.Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  4. Hörde en gång entusiastiska berättelser om hur trevligt alla hade det på ett äldreboende – och kände mig automatiskt JÄTTEOTREVLIG. 😦 Jag gillar ju att byta tankar med människor och har mycket lätt f a få kontakt med likasinnade. Men ALDRIG att jag skulle kunna/vilja vara trevlig hela tiden. Speciellt inte om jag inte valt dem jag förväntas umgås med…

    Så jag vill nog bo kvar i min lilla lägenhet där jag trivs så bra. Så länge som möjligt tillsammas med min man. Vi kallar oss ibland tvåstöringar… 😉

    • Du känner som jag. Det måste vara innehåll och mening med umgänget. Men tänker att kanske en del inte suktar efter mer än att bara veta att det finns folk i närheten. Någon som andas och rör på sig…. Tvåstöring är fiffigt och så härligt.

      • Jo, vi är ju förstås olika. Fast det är så märkligt svårt att förstå. 🙂

        Det viktiga är ju att man vet hur man själv vill leva, och står för det, utan att ens försvara det.
        Och den stora fördelen med åldrandet att det här blir lättare ju äldre man blir. Produktförädling.

  5. Så kan man kanske kalla det – produktförädling. – Och inte har det varit helt lätt att veta hur man själv ville leva. Prövat på mångahanda, intalat sig att jodå… visst….men…. fast nu äntligen.

  6. Hej! Jag tycker att det är roligt att få nya vänner.Jag brukar bjuda på kaffe. Ofta blir jag bjuden tillbaka. Hälsningar Rullatortanten Date: Fri, 27 Nov 2015 19:28:10 +0000 To: tjo-son@hotmail.se

  7. hej, jag skulle vilja göra ett skolarbete om dig. du är jättecool!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s