gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

En nyårsafton att vara tacksam för

20 kommentarer

BloggNyar
Om jag berättar om min nyårsafton 2015 så låter den torftig, men den var härlig. Jag satt i nattlinne och morgonrock och åt en djupfryst fiskgratäng med grönsaker, till det kranvatten och därefter ostkaka med hallonkvarg som dessert. Inte låter det festligt, men jag mådde så bra av det.

Jag varvade mellan radio och TV och böcker och dator. Såg på SVT Play det senaste avsnittet av Weissensee och blev oerhört berörd. Tvungen att stänga av ljudet. För grymt annars.

Läste Maja Hagermans bok Käraste Herman, om Herman Lundborg, professor och chef för statens institut för rashygien. Enorm research har hon gjort, författarinnan. Och så otroligt intressant om hans liv och hans relation till en kvinna som han fick barn med. Kvinnan, Maria, som ansågs tillhöra den ”sämre rasen”.

Sen ner i ”livmoderstolen” framför TVn. Tittade på ett jubileumsprogram med ett norskt dansband. Jamen, det har jag då aldrig förut gjort. Levde mig in i de småtjocka glada gubbarna, knappast mycket äldre än min son och jag undrade, hur mån tro de mår? De såg glada ut. De har väl haft liv på ont och gott, som vi alla.

En nyårsafton att vara tacksam för. Hyfsat frisk, i mitt varma bo. Tät kontakt med barn och barnbarn.

Och reflektioner över hur väldigt många som är borta. En del saknar jag mycket. I tanken kommer de nära. ”Minnet är en av själens vackraste realiteter”, läste jag. ”Man kan återbesöka sitt förflutna”.

Det är som om livet blir helare, när man i minnet samlar ihop allt. Man kan där bygga upp en hel värld. Författaren och filosofen Albert Camus lär ha sagt, att efter en dag i världen kan man dra sig tillbaka och leva i ensamhet, men ändå ha kvar dagens upplevelser att tolka. Det händer så mycket som vi inte är medvetna om medan allt pågår. Att minnas och tänka ger djup åt upplevelserna. Vi hittar en mening.

Tog fram dagböcker från 1960-talet och läste igenom de nyårsaftnarna. Stora kalas. Inte ofta hemma hos oss, men oj så påkostat. Drink och trerätters ståtliga middagar och kaffe med tillbehör och champagne på slutet. Ja ibland förekom det till och med nattamat. Sånt vansinne, känns det nu som.

Vi var unga och friska och starka då. Men ytliga.

Nej, även om det har sina sidor att bli gammal, så är livet rikare nu. Så är det nog.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

20 tankar om “En nyårsafton att vara tacksam för

  1. trösterik läsning om en ödmjuk själs betättelse om sitt långa rika liv. tacktack Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  2. Hej Gammelmormorn!
    vilken skön nyårsafton Du hade. Så även jag, middag först hos min son med fam. och grannfam. sedan hem efter 10. tänkte väl att jag skulle höra Nyårsklockona men programmet runt omkring var en stor besvikelse för mig.
    Du skriver” Det händer så mycket som vi inte är medvetna om medan det pågår”
    Jag har ofta tänkt på det, när man levt så länge som Du och jag så har vi mycket att se tillbaks på och för min del kanske varit alltför omedveten om världen runt omkring.
    Även jag läser dagböcker dock inte mina egna utan min pappas. Så roligt att få dela minnen med honom!
    Allt gott till Dig!
    K

  3. Glömde att kommentera den vackra bilden.
    Stillhet!
    k

  4. Gläder mig att du hade en trivsam nyårsafton. Precis som så många gånger förut bara häpnas jag över allt du i din ålder gör. Bloggar ser på svt play. Önskar dig ett gott och friskt 2016. Kram

  5. Din nyårsafton är i min smak! Om jag var ensam skulle jag säkert ha firat på liknande sätt, inga måsten bara lugnt och skönt.

  6. O vad jag känner igen mig i det du beskriver om att gå igenom minnena och tänka igenom, smälta och sortera, i och utanför bloggen.
    Har just haft besök av en gammal kompis och gjort detsamma, med lika mkt skratt – och allvar – som vanligt.

    Weissensee älskar jag, var ju mkt i (väst)Berlin på 70-talet. Visar hur knepigt det måste ha varit, hur så många kunde bli ”Stasi-angivare” utan att nödvändigtvis vara ”onda”. Det slår mig att boken om Lundborg ju också visar att människor (i allmänhet) varken är onda eller goda, utan – komplicerade. Och präglade av sin tid.

  7. Hej
    Jag har alltid skrivit dagbok men tyvärr gick många upp i rök i en brand, dock hoppas jag att använda de jag har i samma syfte som du. Det låter härligt. Albert Camus måste jag googla på, Tack för tipset och som vanligt ett bra inlägg.
    /Leva-Kerstin.
    http://www.steeperz.com

  8. Via tidningen ”Veteranen” fann jag din blogg som jag hela lördagskvällen läst med största behållning. Känner så väl, så väl igen mig i dig trots att jag är 30 år yngre. Det är en fröjd att få spegla i en annans tankar och upptäcka att de funderingar man har överensstämmer med ens egna. Tack!

  9. Det låter som en skön nyårsafton tycker jag, som knappt är 30 år fyllda. Troligtvis betydligt härligare än att stressa kring som jag ofta upplever att jag gör, för att middagen ska bli ”lyckad” och för att allt ska uppfylla nyårsaftonens förväntningar och krav.

    • Knappt 30 år fyllda. Såå ung. Men du känner av stressen och den är inte behaglig nej.Ja en del goda sidor följer med ålderdomen,
      kraven minskar och man tar allt lugnare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s