gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

När jag släcker lampan

23 kommentarer

BloggLampa
Vad är normalt? Vad är vanligt? Det bara händer något hela tiden, inombords. Har lagt mig till med vanor, eller vanorna har lagt sig till med mig. Som att jag varje kväll sedan ett antal månader har en sorts riter. De kommer till mig när jag släcker lampan och skall sova. Då dyker alla mina viktiga, bortgångna personer upp.

Det är mamma och mormor och moster Ella och ”Peja”. ”Peja” har jag nämnt någon gång tidigare i bloggen. Beda hette hon egentligen. Hon gifte sig med min mormors pappa. Det var stor ålderskillnad. Hon var yngre än mormor. Detta skedde på hans 80-årsdag. Det måste ha pratats om det mycket.

De här fyra kvinnorna betydde allt för mig som liten. Den ljuvliga kvinnovärlden, som hade sina sidor.

Mellan dessa fyra fanns det komplikationer av olika slag. Mamma som band mig till en del. Som var avundsjuk på moster Ella. Mormor som hade svårt för ”Peja”. ”Peja” som hängde utanför, men ville vara med. Alla fyra älskade mig.

Jag tackar för dem varje kväll. Vem tackar jag då? Ödet? Gud? Det lutar åt Gud, men inte vet jag hur jag tror.

När jag gått igenom de här fyra kommer jag över till min egen familj. Tackar för alla många goda år. Mycket tog man för givet då. Men vi hade det bra på många vis.

Sen kom vår pojke Lennarts sjukdom och åren 1971–1973 var grymma. Det är länge sen nu. Tacksam över att det gick att fortsätta i livet. Att hitta en annan sorts livskvalitet.

Och så tackar jag för alla vänner. Kan förvånas över att man hann med dem alla. En hel lång rad. Ur helt olika sammanhang. Alla av dem skulle inte ha tyckt om varandra.

Det fattade vi inte när vi var mycket unga. Minns att vi på 40-talet en gång ställde till med stort kalas. Jag var ivrig. Det var modernt med bål. Man blandade olika sorter av alkohol och något till. Vi hade bjudit varenda en vi kände i Åbo. Finsktalande och svensktalande om vartannat. Pratet tog aldrig fart. Det blev en påfrestande kväll. Vi var omaka.

Utåtriktad har jag alltid varit, kanske onödigt mycket. Som en glad hundvalp. Svansen alltid igång så fort. Nu åttio år senare har jag lärt mig att jag inte måste vara med överallt. Tackar nej. Det är skönt det.

Och så kan jag vistas i det förgångna igen. Detta märkvärdiga liv. Jag skulle kunna sitta i timmar, tror jag. Gärna med fotoalbum som man förr höll ordning på. Idag hamnar alla foton i datorn. Inte blir det av att titta på dem där.

Jag skulle kunna sitta och nästan umgås med en i taget. Ställa mig frågorna hur de blev som de blev. Mormors vän tant Sigrid till exempel, med sin stränga man Onni. Han var på ”De rödas” sida under inbördeskriget i Finland. Tant Sigrid kom från Sverige, lärde sig aldrig finska. Hur i all världen fann de varann? Deras döttrar fick finska namn, Annikki och Kerttu. Vad tyckte tant Sigrid om det? I varenda människas liv finns det romanstoff. Men hur i all världen dyker just de här minnena upp?

Jag trivs med allt det här. Har aldrig tråkigt. Lycklig och olycklig i olika perioder. Jag gör en balansräkning och ser att det goda i hög grad överväger det onda.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

23 tankar om “När jag släcker lampan

  1. så vackert Dorrit tycker Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  2. Läste om din blogg i ÅU, börja läsa och så innerligt fint du skriver.

  3. Vad härligt att minnas, vara glad. Du har ju haft ett verkligen långt och spännande liv. Tänk om dina tankar kunde fästa sig som både bilder och text i en bok! Om det där med foton håller jag också med. Tror jag ska börja framkalla dem igen. Kram

    • Det är så roligt det här, att ngn läser och tycker till. Det blev faktiskt en bok med en del av bloggarna, men bara för barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ngn till. För dem kan det vara kul att se hur det var på 1900talet.
      Kram

  4. Det där med att leva i minnet är det jag kan se som evigt (el åtminstone förlängt) liv, oreligiös som jag är. Trevlig tanke att nån kanske kommer att minnas mig också. Om inte, far jag ju inte illa av det heller. 🙂 Win win.

  5. Tack för din trevliga blogg och intervju, som jag läste om och hörde på radions sidor på nätet. Dristade mig till att lägga ut en länk till den också i min egen blogg. Hoppas det var okej!

    • Tack kan jag väl säga för att du ville det. Man ger sig ut på nätet, i början fattade jag inte alls att skriverierna skulle nå just ngn. Vad vid papper och penna och frimärken som min generation är. Numera är jag nästan salig över allt det fört med sig för mig.

  6. Tack, jag är själv 67 (snart) och använder papper och penna då och då. Folk tycker om att få brev och kort. Om du klickar på länken till mitt namn kommer du in på min blogg och kan se vad jag skrev. Tror inte du behöver befara någon rusning. Bloggar inte särskilt ofta och har inte så många läsare. Men nu har jag läst några av dina tidigare texter och gillat dem. Du kan konsten att fatta dig kort och ändå få sagt både mycket och klokt. Jag tog också del av några boktips du gett och beställde två av böckerna från biblioteket: Klingsor, och Alltid nu. Jag bor nära och hämtar dem själv. Boken-kommer-service finns, men jag tror den gäller institutioner.

    • Tack, ja folk gillar verkligen snailmails som barnbarnen kallar dem. Min handstil är helt oläslig, men skriver vanliga brev på datorn.
      Skall klicka på din blogg strax. – Vad fort man glömmer vad man läst, märker att jag nu knappt minns de böcker du nämner. – ”Boken kommer” här är en leverans till gamlingar. Underbart.
      Komiskt, men tycker jag har bråttom. Man har väl blivit långsammare, fast jag inte tror det om mig. Roligt i alla fall med alla kontakter.

    • En gång till – nu var jag för snabb igen, hann radera ditt svar som kom på mail först , Det var ju där jag skulle klickat för din blogg.?? Eller kan jag klicka på den här sidan? S
      Det här är svar nr 2 till Birgitta Storgårds alltså..

  7. Hej! Jag var just i butiken. Det regnar. Här på den här sidan, bland kommentarerna, går troligen alla namn och signaturer som är färgade med blått att klicka på:) När du gör det kommer du in på avsändarens (kommentatorns) egen hemsida eller blogg. Det var visst 2014 du hade skrivit om de där böckerna.
    PS Jag har en namne, som jag ofta förväxlas med, så i offentligheten är jag är noga med det där M:et i mitt namn.

    • Tack, nu var jag inne på den. Ack man borde ha oceaner av tid för att hinna med allt nytt som uppenbarar sig. Du läser mkt, kollade igenom en lista du har, har läst många av dem. Får ju hem 10 böcker var fjärde vecka. NU ska jag försöka få in din blogg till mig, bara jag kommer på hur jag gör det. Ska be om hjälp då min son kommer.

  8. Tack, det är inte så viktigt, du gör som du vill. (Bloggen kommer man lätt in på också via Google.) Om du hellre skulle vilja skicka e-post är adressen bm.storgards@karis.nu Jag tänker i alla fall fortsätta läsa din blogg:)

    • Tack igen.
      Själv har jag nu många ggr bestämt mig för att avsluta bloggen, trött och tom i skallen, sen dyker ngt upp och jag är där igen.
      Tack för e-adress. Det får utveckla sig. Skulle visst kunna sitta hela dagen och ta kontakt och tycka det är roligt. Men man måste ju hinna med så mkt praktiskt och nödvändigt annat också. Ibland längtar jag efter att bara få släppa allting. Tiden utvisar…..

  9. Att på ålderns höst, som det så vackert heter, rå sin tid och få tid att tänka och reflektera på sådant som bara swischat förbi tidigare är en ynnest. Härliga tankar du har, fina minnen av fyra kvinnor under din barndom, en rikedom.

    • Det är väl det som hör till det positiva när man blir gammal. Att man känner att man mognar. Tycker sig bli klokare. Ja för mig blir det väldigt fint att de bortgångna kommer till mig. Antar att det är vanligt. Frågar vänner ibland. Några, men inte alla, känner igen sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s