gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Där satt jag och väntade

11 kommentarer

BloggGunilla
Har en femton år yngre god vän, vi kan kalla henne Gunilla, som jag brukar träffa sådär var tredje vecka på min nära lunchrestaurang. Jag laddar mig för det här och det är alltid lika roligt.

Gunilla är ännu ung i mina ögon. Väldigt fräsch och med härligt lockigt hår. Försöker därför piffa till mig. Alltid någon ny scarf eller något smycke. Foundation i ansiktet och concealing runt mörka partier vid ögonen. För ett år sedan visste jag inte ens vad det var, men är granne med affären Beautyline. De gav mig råd om hur jag skulle bli fin till nittioårsdagen.

”Viimeinen villitys”, säger man på finska. Den sista vildheten – vi har väl inte det uttrycket på svenska? Uppåttjack på knarkarspråk. Medel att göra sig litet gladare med till ett tag.

Ack vad vi gamlingar, många av oss i alla fall, stretar på för att visa att vi är med på banan. Alltså en hel del bök inför de här träffarna. Och Gunilla ger mig sen alltid några komplimanger…

Iväg en tisdag klockan 13 med en massa tidningsklipp som Gunilla skulle få, samt med böcker jag lånat av henne och andra jag tror att hon vill läsa. Har med mig en ”pratlista” för att inte glömma, och några bitar mörk choklad till kaffet. Dessutom hörapparat i extra upplaga, en i vardera örat och sen lurar med vidhängande liten mikrofon som jag lägger vid hennes tallrik. Det blir vasst och tröttande ljud, men jag VILL JU HÖRA.

Har alltså med mig en full kasse och kommer i god tid för att hitta ett bra bord och hinna rada upp alla grejor. Gunilla kommer alltid cyklande prick kl. 13. Men, klockan är nu 13.03, stirrar ut genom fönstret. För varje cyklist som susar förbi, rycker jag till. Nej inte ännu, kl. är 13.05.

13.15 sms:ar jag. Inget svar. En gång till. Neej. Ringer på hennes mobil. Ingen svarar. Ja men tänk om det hänt någon olycka? Sms brukar ju gå fram. Mobil har hon alltid med sig. Hon skulle vara olycklig över att komma för sent.

Och då sätter fantasin igång. Kan hon ha cyklat omkull? Hon skulle sms:at om hon kunnat. Tänk om hon slagit huvudet. Stirrar ut genom fönstret.

Hennes son, kan det ha hänt honom något? Barnbarnen? Blir allt mera orolig. Servitören kommer och undrar. Deltar i min oro.

Beställer maten. Går och tar för mig av salladen. Funderar. Ringer.

Äter maten. Klockan är 14.15. Samlar ihop alla mina grejor. Knallar hem igen. Vet inte hur jag ska tänka. Kan ju inget göra.

På kvällen kommer det ett mail. Gunilla har varit i Ystad hos en annan vän och haft så kul…Va? Hon har gjort en slarvig anteckning och tolkat den fel. Ringt Ystad och sagt att hon kommer. Så roligt hade vännen Marianne sagt.

Så här måste det hänga ihop: mina sms har varit på väg till hennes mobil medan hon satt på tåget. Det finns platser på sträckan där inte tekniken funkar.

Men så fick jag plötsligt anledning till en stor glädje. Ingen olycka hade hänt. Alla var friska. Alldeles härligt. Dessutom tillfredsställde det mig litet, att även Gunilla skriver ner kråkfötter som hon själv har svårt att tyda.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

11 thoughts on “Där satt jag och väntade

  1. det var snällt skrovet Dorrit och jag känner mej förlåten. Konstigt heta Gunilla. Låter så svenskt. Har aldrig tänkt förut hur mycket mitt namn passar mej. Mycket bättre än Gunilla. Isländsk rot son betyder spjut eller det som genomtränger, alltså även solens strplar och laser. Och så tyskt och franskt och italienskt. Så bra att du kallar mej för Gunilla. Annars hade jag inte vetst hur rätt det kännd med Gisela och fel med Gunilla. Även om jag tycker Gunilla är ett mycket vackert nsmn. gonatt kram Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  2. Efter dagens möte med dig har jag nu under en lång stund läst på Din blogg. Så härligt och berörande är det, jag känner mig varm inombords.💕
    Må gott, så ses vi snart igen, hälsningar Annika (Ribersborgs Fotklinik)

  3. Känner din oro växa när jag läser, och känner lättnaden när jag får veta att allt var väl. Tänk vad en text kan gripa tag i en! 😊

  4. Men så skönt att det inte hänt någon olycka utan ett missförstånd. Vilka mysiga möten ni brukar ha! Ordet ”pratlista” fick mig att fnissa högt. Vilket helt underbart ord du uppfunnit, som jag genast ska ta till mig. Om ett par veckor ska jag på ett möte där jag definitivt ska ta med mig en ”pratlista”. Kram
    PS Hoppas att dagen ändå piggade upp dig. Menar göra dig fin, planera mötet och ge dig iväg, och sen då du slapp oron

    • Tack, så roligt att du nappar på pratlistan. Ja en del flinar nog åt mig, men den har ofta varit till nytta. Man kommer hem med mer än om alla bara babblat.

      • Vet du vännen, ja jag fnissade gott. Det var helt klockrent. Jag fnissade absolut inte bakom din rygg, tvärtom, Du har uppfunnit ett nytt perfekt ord som jag kommer att använda flitigt. Inga förklaringar behövs ju, det hörs tydligt vad en pratlista handlar om. Tack för att du har berikat språket!! Kram

  5. Gillar att du kunde sluta i en stor glädje. Annars är det lätt gjort att man blir oreflekterat jättearg, just därför att man varit så orolig.
    Korkat nog. 😦

    • Ja min vän som inte kom, hon var säker på att jag skulle bli ilsken. Men jag är nästan handikappad på så vis att jag har svårt att bli arg. Även när jag faktiskt bort det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s