gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Sexuella trakasserier ovanligare förr

25 kommentarer

BloggTafsande
Knäppte på radion en söndagseftermiddag. Hamnade i ett debattprogram från kulturhuset i Stockholm. Alexandra Pascalidou, med ett stort antal mer eller mindre kända kvinnor och en man, en plastikkirurg. Ämne ”Kampen om kvinnokroppen”.

Lyssnade i en och en halv timme. En väldig intensitet i debatten, kände mig helt omtumlad. Vittnesmål om hur kvinnor är utsatta för tafsande på jobbet, i barer, på festivaler. Kvinnor som hånas, exploateras, kritiseras och möts av ett nedlåtande ”lilla gumman”. Kvinnor som kränks och aldrig får vara i fred. Om ätstörningar (männens fel?), om feministporr på nätet, om att avsexualisera kroppen…

Så många upprörda röster på en gång, att jag inte kunde urskilja allt som sades.

Nu borde jag nog vara tyst och akta mig för att komma med synpunkter, då mina erfarenheter inte är av dags datum. Men ändå. Jag ska försöka berätta om hur det var på min tid som yngre. Oerhört mycket har sedan dess förändrats. Ordet tafsa hördes aldrig, om det ens fanns. Fenomenet förekom inte på skol- eller andra danser. I varje fall var det sällsynt.

Nog kunde kvinnor då också vara fritt villebråd, visst förekom det ovälkomna graviditeter och att kvinnor dog p.g.a. felaktigt utförda, illegala aborter. Allt det hörde vi talas om såklart, men det var ändå bara ett litet fåtal av oss skolflickor som hade några egna erfarenheter.

Mina egna minnen härrör sig från 1930–1940-talen. Jag var 18–19 år gammal och studerade i Helsingfors. Jag var inneboende hos släktingar, vi kan kalla dem farbror Bo och tant Elsa. Båda runt 65.

Farbror Bo var en mäktig man såtillvida att han hade varit framgångsrik och köpt sig en stilig titel. I Finland kan man det. Man kan bli bergsråd eller kommerseråd. Farbror Bo hade valt det sistnämnda.

Inom sitt äktenskap tror jag inte han var så mäktig. Tant Elsa var huvudet längre än han och en amper kvinna. De hade en trotjänarinna som hette Tilda.

Jag fick bo hos dem, men de ville inte ha mig med i maten. Det var krig och ont om livsmedel. På lunchrestaurangerna fanns inget annat än frusen potatis och kålrötter. Jag fick i alla fall 100 mark per månad av farbror Bo till att äta ute.

När det blev dags för hundralappen kallade farbror Bo in mig i biblioteket. Jag gick fram till skrivbordet. Farbror Bo drog ut lådan där han hade pengarna. Så tog han min hand och – jag måste alltid haft korta blusärmar – liksom nafsade i min arm, upp hela vägen från handen till armbågen. Inga vanliga kyssar, utan just en sorts nafsande.

Sexuellt trakasseri, tänker man idag. Så lustig han var, tänkte jag. Fattade ingenting. Fick hundralappen och gick min väg. Inte alls äcklad, snarare full i skratt. Berättade om honom för någon kompis. Vi skrattade tillsammans.

Bland studiekamraterna fanns en begåvad flicka, adelsfröken t.o.m., men tjock och ovanligt ful, hon trånade efter att någon karl skulle se henne. Alla ville vi känna oss attraktiva. Ha flax med kavaljerer. Jag hade ingen större flax. Var inte direkt olycklig över det, men längtade ändå efter uppmärksamhet.

I studierna ingick praktik på jordbruk. Där jobbade jag ihop med karlar ute på åkern. Med ett flin kunde de säga saker som ”Så är det och så går det, bäst som det hänger så står det”. Så fåniga de var, tyckte jag. Mer än så hände inte.

Var det enklare förr? Nja, det har väl aldrig varit enkelt.

De ”runda ord” – så kallade vi dem – som var kladdade på en del husfasader, dem uttalade vi aldrig. Vi får dem fortfarande inte över våra läppar.

En gång var jag med om att en berusad soldat under kriget – han var antagligen hemma på permission från fronten – han skrek ”saatanan sotahuora, kenttämadrassi” till mig. Krigshora, fältmadrass. Men inte minns jag några övriga trakasserier.

Att en nittioplussare låter hetsa upp sig så över den här kulturhusdebatten. Kvinnorna där pratade om upplevelser som var sjaskiga och svåruthärdliga.

Men om man själv har mjuka söner, känner omtänksamma män och hyggliga karlar – så – jag för nu deras talan. Alla kvinnor är inte underbara. Det finns också män som lider. Det är inte lätt för någon. I sina goda stunder är livet antingen rofyllt eller spännande.

Foto: Sveriges Radio.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

25 thoughts on “Sexuella trakasserier ovanligare förr

  1. Intressant tema du tar upp. Också i Finland förekommer liknande debatter o i samband m de sexuella trakasserier som förekom på nyår har Facebook översvämmats av kommentarer om hur vanligt det är att kvinnor blir antastade. Också mina yngre kolleger har berättat att de inte får gå ostörda på stan om kvällarna. Jag känner Just inte igen mej i detta. Är det något som har förändrats så väsentligt på 20-30 år? Eller har jag själv haft en sagolik tur ?

    • Ja ett evigt tema är det. Nog måste det ha blivit mycket värre sen jag var ung?? Aldrig talades det om våldtäkter??
      SVårhanterligt sannerligen. Kan i förväg redan oroa mig för hur det ska bli när barnbarnsbarnen blir tonåringar.
      Fast då finns jag inte mera…..

  2. Dorran. det är alltid så fint att läsa dina synnerligen välformulerade och ofrast mycket humoristiska tankar. tack Dottit. kram Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  3. Intressanta synpunkter! De kom mig att tänka på en gladlynt manlig arbetskamrat på 70-talet. Mitt i allt gav han mig en klapp på baken. Förstod att också andra kvinnor rönte dylik ”uppskattning” från hans sida, men tror inte någon blev upprörd. Vi tyckte bara han var lite ”tassig” och kanske hemma från landet (en tanke som i sin tur var fördomsfull). Och pojkarna i skolan på 60-talet – klart de lite klämde på oss flickor här och där; ungdomar testar gränser. Samtidigt vill jag inte förringa andras erfarenheter. Det kan mycket väl vara sant att alldeles verkliga och avsiktliga trakasserier har ökat, och att det handlar om annat och mera än bara en ny slags ”överkänslighet”.

  4. Jag tror säkert det ökat och blivit vanligare med sexuella trakasserier. Hört ett barnbarn berätta att en bråkstake på skolan ständigt kallar henne och flera tjejer för jävla hora. Dom är 10 år. Ingen vuxen på skolan tar tag i det.

    • Det är väl nog tyvärr så att sex-trakasserier ökat. Men vi tror också att våld ökat, men där säger Jerzy Che…. vad han nu heter eller hur han stavas, att våldet inte alls ökat. Allt blir kanske mera synligt via nätet. Tror att ordet hora mist sin laddning helt. Liksom en hel del andra ord som idag förekommer i tidningsartiklar, men var o-formulerbara för mig på in tid.

      • Skriv gärna mer om vilka ord du tanker på?

      • Till Nilla – de ord jag tänker på är idag lika o-formulerbara för mig….

      • o.k. Dorrit. Blev bara lite nyfiken på vilka ord man kan uttala offentligt i dagens så politiskt korrekta Sverige… I Finland kan man ju vara hur politiskt inkorrekt som helst verkar det.

      • Jag vet faktiskt inte, men B M Storgårds ger ett exempel som att mellan orden fistel och fix var det tomt i SAOL förut.

      • Så är det såklart. Våld mot kvinnor var ju längre tillbaka knappt olagligt. Det våldet var nog minst lika vanligt då som nu, men nu uppmärksammas det mer. Men inte tillräckligt…

      • Kan nämna att jag nyss hittade journalisten, konstnärinnan Elisabeth Söderlunds blogg här på nätet. I den tar hon bl.a. upp frågan, efter egna undersökningar, om antalet mord och mordförsök ökat eller minskat i Sverige under de senaste 10-15 åren och hon kan konstatera tvärtemot vad kriminalprofessorn Jerzy Sarnecki och några andra ”snubbar” säger, en stor ökning . Det är tydligen någon/några som vill få oss att tro något annat av någon anledning som jag inte begriper. Är det månne den högsta polisledningen som vill framhäva sig och sin kår vara effektiv?

      • Jahaa. Ja vad ska man tro på? Vi har ju alla känslan av att mycket blivit farligare. Men vi ska kanske lugnas.
        Nog är det komplicerat det här livet.

    • Har för mig att jag redan svarat dig på den här sidan??? – Om man nonchalerar de här tillropen, mister de sin laddning då?

      • Kanske blir det så att laddningen försvinner om orden används tillräckligt ofta. Personligen är jag kanske lite pryd, eller? Den vokabulären skulle jag aldrig kunna tänka mig att använda. Svär gör jag förvisso…..men inte i alla meningar, utan för att förstärka vissa saker jag säger, och jag tänker mig för innan jag svär. Eller det finns tillfällen då jag inte ens tänker efter innan jag svär, utan svär och domderar som bara den – när jag är tillräckligt arg! Kram

      • Du har nog mycket mera temperament än jag har, jag har varit flat och aggressionshämmad och allt möjligt-
        Kram

  5. För min del tycker jag inte du behöver nämna vilka ord du avser. Flera förut onämnbara ord ingår numera i SAOL, och så står det ”kan väcka anstöt” inom parentes. I tidigare upplagor stod det ingenting mellan ‘fistel’ och ‘fix’, till exempel. Man kunde nog höra ordet ‘hora’ bland ungdomar också på 60-talet – även om det inte skedde ofta. Både ord och handlingar kan förstås utgöra trakasserier, men så är vi också olika känsliga när det gäller vad vi fäster oss vid. I slutet av en kurs för några år sen, när alla kramades till farväl, lät läraren sitt finger plötsligt börja löpa ner längs min ryggrad … Jag bara lyfte bort hans hand och låtsades om ingenting. (Men: Inte har jag ju glömt det. Och inte går jag flera kurser för honom.)

  6. Jag var ju ung på 60-talet o har också funderat på det där. Eftersom man inte är med i gejmet längre har man ju ingen riktig inblick…

    Tjejerna accepterade säkert mer av både tafsande och nedlåtande behandling förr, för det var ”så det var”. På så sätt är det bättre nu. Men mycket har väl blivit hårdare.

    Som gammal mänska har jag svårt att få ihop det: Stenhård kroppsfixering, fula ord och hätska angrepp. Samtidigt som man är delvis obegripligt lättkränkt.

    Nä, jag begriperet inte. ❓

  7. Heja Gammelmormor!!! Bästa hilsen Christina i Malmö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s