gammelmormorn

Om glädjen och sorgen i livet

Oj, vilket omtumlande påskfirande

18 kommentarer

BloggPask
Påskhelgen är över och kvar finns mycket tankefladder. Sååå många nya intryck, sååå många olika aktiviteter. Numera behövs starka stimuli för att få igång mig.

Att det kan få bli så roligt fastän jag inte tror mig om några krafter alls.

Innan de yngre generationerna anländer skriver jag listor och funderar och stryker och skriver till och radar upp mera.

Hemtjänsten som numera handlar åt mig en gång i veckan, de dyker glada upp. För det mesta får jag precis de varor jag vill ha, men ibland blir jag med något jag absolut inte avsett.

Under ankomstdagen, då alla de många skall landa i Malmö, då stirrar jag på klockan och är på något vis varje sekund redo för att det ska ringa på dörren. Som om jag hade ett jobb. Så dum man är, kan jag tänka, men det är något med detta att vara gammal. Man slappnar inte av. Som om jag tror att de hitresande är beroende av mig från första stund.

Bara några av dem skulle bo hos mig, andra på hotell. Fram med mat och så blir det prat och tiden flyger och någon stund är man medveten om att detta är ju underbart och alldeles sant för att i nästa stund inte vara medveten om att man existerar.

Det blir kväll och det blir natt och ett sömnpiller och jag tror nog inte jag kommer att somna… Men det gör jag och vaknar vid halvsex som vanligt och genast känslan av att nu måste jag vara på G och vad allt ska hända under den här dagen?

Lunch på en närbelägen restaurant, vi är fjorton vid bordet. Lång väntan på maten för de små. En tvååring slinker ner på golvet och sover en stund under bordet.

Tre- och femåringarna roar sig med digitala läsplattor. En stadig sjumånaders liten flicka går från famn till famn och även jag får henne att småle.

Själv hör jag bara brottstycken av allt som sägs och skrattas åt. Men jag noterar miner, stämningar. Och maten smakar.

Nästa dag i hyrd lokal inom bostadsrättsföreningen. Catering av allehanda sorter. De små barnen kan rusa omkring utan att man behöver vara rädd för att de ska dra ner en massa grejer.

Och hela tiden sitter jag och iakttar vad som händer. Minerna hos de små. Det kan hända jag apar efter deras uttryck, vi människor har ju någon sorts spegelneuroner. Det är stort att få vara med om allt detta. Och att det kan rinna till så mycket energi, det förvånar mig. Någonstans finns reservresurser som helt snällt dyker upp och gör det möjligt att njuta in till sista timmen.

Den tredje morgonen är jag slak och tänker, att idag klär jag inte ens på mig. Vi kan samäta långfrukost innan alla åker iväg och sen kryper jag tillbaka i sängen.

”Ska vi ta en promenad innan vi far till flyget?”, undrar gästerna.

”Nej, nej det vill jag inte. Orkar inte klä på mig.”

Så blir det prat om någonting som engagerar – och mitt i allt är tröttheten borta: ”En promenad, ja varför inte!?”

På med kläderna och ut i solen och den kraftiga kulingen. Ensam skulle jag inte ha gått ut alls. Har alltid en känsla av att jag ramlar omkull i stark motvind.
Men nu i armkrok och roligt prat och jag har förstånd att känna mig lycklig.

När alla åkt plockar jag allt på sina platser. Diverse städgrejor jag vill ha lättåtkomliga. Och mina pillerburkar framför näsan på mig på köksbordet.

Kväll igen. Nu blir allt jag varit med om ännu mera verkligt än det var medan det pågick. Samtidigt känner jag av att jag är helt ensam. Det är så underligt tomt. Men skönt på samma gång.

Visst är det märkligt.

Nu gäller det att hålla kvar den här vetskapen om att det går att göra sig pigg. Det gick i alla fall i tre dagar.

Annonser

Författare: gammelmormorn

Är 90+ och har barn, barnbarn, barnbarnsbarn och goda vänner. Är tacksam över mitt liv, får göra vad jag vill – men vad vill jag? Kanske finns det en längtan att ge sig ut i rymden och möta morgondagen – och samtidigt blicka tillbaka. Med åren kommer nya perspektiv på tillvaron.

18 thoughts on “Oj, vilket omtumlande påskfirande

  1. tack från alla oss som får läsa dina tankar Dorrit.kram från Gisela

    Skickat från min Samsung Mobil.

  2. Underbart inlägg och så trevligt att du hade en så fin påskhelg! Ibland kan man överraska sig själv, i alla åldrar, tror jag.

  3. Va härligt det låter! Både allt du varit med om och hur du kände efter om du orkade. Låter som ett vinnande koncept.:)
    Själv blir jag nästan matt bara av att läsa – har ju alltid behövt pauser för att smälta alla intryck när jag varit social. Ännu mer så med åren.

    Kanske jag skulle pröva att ”tagga ner” och inte umgås så intensivt? Synd att det bara är tvååringar som diskret kan glida ner under bordet o vila en stund mitt i alltihop. 😉

    • Ja du kommer att erfara att det är himla svårt att taxera sina krafter som gamling. Ena dan tror jag att nu är det snart final. En annan dag minns jag inte att jag är gammal. 🙂

  4. Förstår det varit riktigt roligt. Ni alla tillsammans. Släkt? Kram

  5. Vilken helg! Tänk att du orkade? Men glädjen över att ses ger nog oanade krafter. Skulle gärna se dig igen antingen nu innan vi åker(5april) eller i slutet av månaden? Min email wiik.pils@telia.com

  6. Hej! Jag vill bara säga tack för din oerhört fina blogg. Jag älskar hur du uttrycker dig om stort och smått, tack för att du delar med dig!

  7. Vilket trevligt påskfirande! Ibland blir jag också förvånad av hur mycket kraft man kan hitta när man är glad och har kul. Kram!

  8. Tack för en fin blogg, väldigt trevliga betraktelser om livet! Släktträffar är ju verkligen precis som du beskriver dem; intensiva men fantastiska. Jag forskar vid Umeå universitet om seniorer som bloggar och jag skulle gärna vilja få kontakt med dig. Du får min mail-adress så kan du höra av dig om du tycker det verkar intressant.

  9. Dorrit! Underbart både att läsa om dig och att läsa av dig! Jag kommer att fortsätta läsa och följa med i texterna. Du var den bästa av brevskrivare, sa alltid min mamma Kerstin! Stor kram, Terese (Nohrborg).

  10. Hej kära Dorrit! Underbart att läsa både om dig och av dig! Du var den bästa brevskrivaren, sa alltid mamma Kerstin. Jag kommer att följa dina tankar och texter med glädje och intresse. Stor kram, Terese (Nohrborg!)

  11. Hej! Jag är en kvinna i 60-årsåldern som läser din blogg. Blev väldigt illa berörd av att läsa om din son. Jag skulle gärna vilja läsa boken ”Lennart dog ung” men jag vet inte hur jag skall få tag på den. Den verkar vara svår att få tag på.
    Mvh Margaretha

  12. Orolig, hoppas du inte är sjuk, bara trött?

  13. Hej! Jag är en kvinna på 62 år som läser din blogg med stort intresse. Jag blev väldigt berörd av att läsa om din son och jag skulle gärna vilja läsa boken ”Lennart dog ung”. Men jag vet inte hur jag skall få tag i den. Vet du möjligtvis var det går att finna den?
    Mvh Margaretha

    • Svar från Dorrits son Svante: Det har varit tal om att nytrycka boken ”Lennart dog ung”, som gavs ut 1973. Men av olika anledningar har så ännu inte skett. Till vidare finns boken på en del bibliotek och kanske också hos något antikvariat.

  14. Pingback: 20.4 – Förgängligt och beständigt – Uddmors betraktelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s